Ibland vill man hitta ett bra täcknamn.

Då kan man ju alltid skapa sig ett hobbitnamn

eller ett alv-alias.

Fru Fundersam heter på "Elvish":

Indis Ciryatan

och som hobbit:

Dolly Foxburr of Fair Downs

Det ger klart andra associationer än

"Fru Fundersam" .

Vad tycker du?

Vilket ger dig och din partner bäst sexliv?

Svara i min nya omröstning. 

Nej.

Att ta sej i kragen är ingen lösning för hela 76,3 %

av dem som svarade i Fruns förra omröstning. 

Här är resultatet: 

Tänker du ta dig i kragen?

Ja. Nu är det dags.   23.7 %

Jag har ju ingen krage att ta mig i ännu. 44.7 %

Nej, jag vägrar.   31.6 %

Totalt har 38 personer röstat.

Så vad kan då vara lösningen???

Frun har fått så många kloka kommentarer av en bloggare som säger i sin presentation att hon är

en urusel "bloggvän". Har insett att jag inte klarar stressmomentet att kommentera  hos andra bloggar. Ledsen, men så är det bara.

Frun känner sig hedrad :-)

När jag läste en av kommentarerna, kom jag att tänka på att många människor har så erbarmligt bråttom, när de pratar. Så bråttom att jag inte orkar bry mig om vad de säger. Det blir ett enda stressmoment att bara försöka ställa in öronen i deras taltempo.

Men det finns också människor som klarar av att tala med sådana stressade pratkvarnar, med lugna ord i sitt eget lugna tempo.

Det beundrar jag!

Och jag tycker också numera att det är njutbart med människor som talar lugnt och har tid att lyssna!

I Uppsala har man KulturNatt varje år.

En underbar historia.

Som en fantastisk festival, men bara med kultur.

Herrn har åkt in till stan.

Men Frun orkar inte.

Även om det är så roligt och upplyftande med dans i alla former, musik, intressanta samtal, litteraturprat, filmer, teater, konstvisningar ... 

Det går ändå inte.

Det är själva folkmängden som skrämmer.

Och tidpunkten på dygnet.

Och trängseln ...

Det är som det är.

Frun orkar inte. 

Frun får roa sig hemma istället. 

Det har regnat.

Och regnat.

En liten stund under eftermiddagen höll det upp och Lillan och jag gick för att hälsa på korna och hästarna. Igen. Hon är väldigt entusiastisk, Lillan, ända tills vi kommer alldeles nära. Det är nämligen inte så lätt att klappa djuren. Då svajar modet. Och kalven som slickade hennes hand hade ju en så sträv tunga.

Men hon vill ändå gå och titta.

Om och om igen. 

Nu är det alldeles snart dags att sussa.

Frun har haft en fin dag med Herrn och Lillan.

Först har vi hälsat på kor och hästar,

gungat i hammocken och sedan lagat mat, ätit, läst, sjungit och lekt.

Lugnt och stilla har det varit under kvällen, i Fru Fundersamhuset. 

Herrn och Frun har njutit av tystnaden tillsammans och

läst tidningar som vi tidigare inte hunnit med.

Nu har vi gått och lagt oss.

Herrn blundar redan på sin kudde.

Regnet smattrar på taket och strilar i gräset,

utanför det öppna fönstret.

Lillan snusar i sin säng.

Och Frun säger nu God natt till er alla därute!

Festprissar, teve-tittare, tröttskruttar, sorgsna,

glada, oroliga, roliga, friska och sjuka. 

Dröm sött! 

 

 

Tintomaras sång 

Mig finner ingen.

Ingen jag finner.

Alm, hägg och hassel blomstra för vind. -

Jag ler åt alla.

Alla åt mig le.

Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind

blomstra för vind,

buga för vind. -

Ett vet jag bättre än klänga och springa,

det är att sjunga här under lind.

 

 

Vad? Tintomara,

hörde du bara?

Alm, hägg och hassel blomstra för vind. -

Gök, trast och harar...?

Tyst... kan det vara...?

Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind

blomstra för vind,

buga för vind. -

Ett vet jag värre än skator och harar,

det är om slagbjörn kommer till lind.

 

 

Kommer en slagbjörn,

slagbjörn jag smeker.

Alm, hägg och hassel blomstra för vind. -

Men - Tintomara,

om han ej smeker?

Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind

blomstra för vind,

buga för vind. -

Då blir jag fågel! Jag blir ingen svag örn,

flyger från slagbjörn bort som en vind.

 

 

(av Carl Jonas Love Almqvist)