...skönhetsoperationer, vill säga.Och många har skrivit om Anna Nicole Smiths liv och död. Om hur tragiskt det är att media skriver om ALLT i hennes liv. Jag vet inte vad som är mest tragiskt. Hon försökte finna lyckan och ta sig fram på det sätt hon kunde. Det som är tragiskt är väl att samhället skapat förvrängda normer om vad som behövs för att finna lyckan. Visst kan man bli glad när man får beröm och uppmärksamhet, men hur länge håller glädjen i sig? Hur länge är man glad i sina nya stora silikonbröst?Läste i SvD om Carolina Gynning som nu bestämt sig för att ta bort sina inlägg. Så här säger hon i artikeln: Jag har kommit till insikt att de inte betyder något längre. Jag ser det som en ritual, att jag lämnar en stor del av mig bakom mig. En befrielse och katharsis, jag rengör mitt liv. Samhället har skapat vissa ideal om hur man ska se ut och vi kvinnor är bra på att rätta sig efter vilka bröst- och midjemått man ska ha. Är du inte perfekt är du inte okej. Jag vill visa att det inte hänger på det utan att man duger som man är. De stora brösten är inte jag.Riktar du dig främst till unga kvinnor?–Ja, men det handlar också om föräldrar till barn som vill göra silikonoperationer. Hela grejen är som en quick fix, att man tror att man ska bli lycklig för att man får större bröst.Det blev du inte?–För stunden. Men det är ungefär som att köpa en ny väska – ­lyckan håller i sig bara en kort stund. Det är fruktansvärt. Jag hade små och fina bröst så varför var jag tvungen att göra operationerna?Läs hela artikeln med en vacker bild därtill.