Vissa dofter, bilder, saker, melodier, dikter, ramsor,

uttryck ... är nycklar för gömda minnen.

Hjärnan är förunderlig.

 Fru Fundersam minns sin barndom väldigt tydligt, när hon får se sina borstnejlikor blomma.

Som de gjorde på sommartorpet, när Frun var barn ...

Lammöron och borstisar ... 

Fru Fundersam har aldrig lärt sig känna igen fågelläten.

Jo, kråkan. Och kajan. Och tranan.

Men ... resten!

Klicka här så får du veta hur gransångaren låter.

Och här är sidan där jag hittade en lista på fåglar och fågelläten. Inte alla, så klart, men många. Så nu är chansen lite större att Frun ska kunna lära sig skilja ljdet från en gransångare från en tofsmes. 

Fru Fundersam flaxar omkring på olika bloggar,

medan P1:s Sommar ljuder i högtalaren.

På många bloggar visas romantiska kläder upp.

Romantisk inredning.

Romantiska blomsterarrangemang.

Och romantiska trädgårdar.

Vi tycks ha ett behov av att dela skönhet med varandra.

Dela drömmar.

Bara det inte handlar om att skryta. För det gör det väl inte???

Fru Fundersam är i alla fall

omåttligt stolt över att

jordgubbslandet ger alldeles riktiga,

stora och goda jordgubbar!

Är inte det fantastiskt????

Det är jobbigt att klippa gräs.

Men det blir fint.

Å andra sidan är det vackert med en romantisk äng.

Så i Fru Fundersamland finns både och.

Och i ängen klipps gångar, så att man kan gå runt på tomten och titta på blommorna ...

Men det är svårt att skapa äng på en före detta åker.

Det finns många tistlar och ogräs i den tunga lerjorden. Och alldeles för mycket näring.

En äng skapas på näringsfattig jord, där alla oönskade ogräs är borttagna.

Tja. Trägen vinner.

Det blir väl en typ av äng i alla fall.

En Fru Fundersamtyp ...

Just nu: Jessika Gedin – skribent, spanare i P1.

Skön musik hittills!!!! 

Och så pratar hon ju om böcker och vad som finns i dom.

Hon inledde ungefär så här:

Böcker är inte en skuldfråga där den som har läst flest vinner.

Nu ska Frun lyssna vidare ... 

En gång, när Frun var ung och grön, och hade flyttat ihop

med sin kille i den första lägenheten, försökte hon sig på

att "visa" sin pojkvän hur man dammsuger i hörnen ....

Det skulle de bli två om.

- Om inte jag får dammsuga på mitt sätt, tänker jag inte

dammsuga alls!

Samma sak hände när det första barnet kom. Den unga

mamman stod där och undervisade pappan om hur man

knöt ihop blöjan. (Det var snibbar på den tiden.) Pappan

protesterade. Han ville skapa sin relation till den nya

bebisen på sina villkor.

Jo. Man kan ju vara mer eller mindre smidig.

Och vi var nog envisa båda två ...

Men det var ändå bra att det hände.

Frun fick sig en och annan tankeställare.

Började förstå att man kunde göra saker på olika sätt.

Att alla inte gjorde som Frun. Och Fruns mamma ...

Att det inte alltid finns ett "rätt sätt", utan flera

rätta sätt.

Tror att barn som växer upp och träffar många olika

vuxna, kan förstå det där bättre.

Att alla hittar sina egna sätt.

På så vis kan det vara bra med att leva i styvfamiljer.

Och flytta mellan olika föräldrar.

Då märker man att det ser olika ut i olika familjer.

Man kan leva med olika regler och olika värderingar.

Men det kan vara en svår konst att behärska, att

acceptera att alla vill göra på sitt sätt. Och att

ändå vilja lära ut de bra sakerna med sitt eget sätt.

(Fruns nuvarande man t ex, vill varje dag lära Frun

hur viktigt det är att torka bänken så att det inte

blir fläckar ... Och då har vi ändå levt tillsammans i 18 år.)

Man får ta det ena med det andra.

Och inse att alla har vi våra hangups.

Om jag hade en surströmming,

en kanna brännvin och en tunna öl

Då skull’ jag fara till Skuttunge,

till Huddunge, med gott humör.