Fru Fundersam fnular med tekniken ....

Bilder i collage och musik som ska byta format ....

Jag vet hur jag vill att det ska se ut,

jag vet hur jag vill att det ska låta ....

men, det tar tid att fatta tekniken.

Learning by doing.

Tåg från centrum till centrum.

DET är ju smart!

Tycker Maria Wetterstrand.

Och Fru Fundersam också.

Välkommen tillbaka efter föräldraledigheten, Maria! 

Länge trodde jag att en gammal sångtext var förlorad i glömska.

Min pappa hade som ung lärt sig den av min morfar - som kom

från Jämtland - , och sjöng den då och då på fester.

Men morfar är död sedan länge och nu har min pappa tappat

bort så mycket av det som "satt i ryggmärgen" förr.

Så jag befarade det värsta:

att sångtexten inte längre fanns någonstans.

Men, så fick jag tag i en kopia av ett uppslag i en bok,

där texten till visan stod.

Boken heter Gott humör och är skriven av

Erik Olsson i Mattmar /Äcke.

(Här kan du läsa mer om Äcke - jamskans fader.)

Och klicka dig vidare till webbsidan -

(Där hittade jag förresten denna underbara förklaring:

Jamska e språke, dialektan e tale, de henne e skriftspråke.)

Och nu kommer visan:

(Läs högt, så förstår du så småningom ungefär vad som menas.

Även om du först trodde att du inte begrep.

Om det inte funkar ändå, kan du gå på Jamsk-kurs här.)

Kvinnfolk.

Kvinnfolk e allt de konstrugest ting,

som Gu fader nånsin skapa.

Än jussom änglan svev dom omkring,

än dom synes som når - apa.

Ljuvlejn iblænt som blömster i vinn

återigjæn som håre på Hinn.

Kvinna e då rakt förunlejn;

kvinnfolk e outgrunlejn.

Kvinnfolk e outgrunlejn, jaha!

Ingen ha bällt knytt opp påsån.

Mången, som striest korne mäns ta

va feck ti bære - dråsån.

Ænner, som gatt væ nögd som dom feck,

råkt för å få, ti'n hælvsimpel'n säck,

ei, som just va sjælve hått'n,

ei, som va gull i bott'n.

Kvinnfolk dom e som veder å vinn:

æsta, västa, sönna, nola.

Bäst åska går å tårskuran rinn,

skin'a opp så vackert sola.

Rätt som de e så lugnt å så stillt,

tar'e te stoorm så rasanes villt.

Finns vysst dom, som e tråhållu,

hort dom e snäll 'ell - trollu.

Kvinnfolk dom e når kjålår så svag,

- ola tar jä däri bibla.

Mæn fast dom fer så lätt som e flag,

e dom stærsk som når karibla:

Simson, Torgén å däres gelik

vri dom å väänn å ställ dom å vik

jussom når ææn lejksaker.

- Ola tas int tebaker.

Kvinnfolk dom e förunlejn 'ndå,

- finns vysst aller däres like! -

mitt oppi væla synnu å grå,

flött dom ne e - hämelrike.

Bære 'n blick, e leen, e ol,

å de blir vår, blir blomdoft å sol.

Kvinna e då rakt förunlejn!

Kvinnfolk e outgrunlejn.

/Erik Olsson i Mattmar (Äcke).