Ibland känner jag mig som en skiva som hakat upp sig.

(Ni som är lite äldre vet väl vad jag menar med en skiva ...)

Jag fastnar bara när jag tänker på mitt "utanförskap",

så nu är det dags att torka ögonen och sluta fundera

över den eventuellt storartade framtiden ...

som yrkesmänniska ...

och istället ägna sig åt mer påtagliga trevligheter igen.

Som att fålla dukar.

Inför festen. 

Frun läser i DN om det senaste från USA: vakenpiller(! )

Helt befängt och galet tänkt!!!!! Att utbrända och trötta människor ska få piller för att kunna slita ännu mer.

Snacka om att utnyttja situationen - läkedelsföretag vill tjäna pengar på de symtom som uppträder. Men det är fel väg! Vi ska jobba i andra änden! Se pudelns kärna. Fru Fundersam anser att det finns massor att göra!!!!

Och vill att arbetsplatserna ska göras trivsamma. Att kraven ska vara rimliga, att skolorna ska vara hoppfulla, trygga och utvecklande platser för unga människor, att glädjen kommer in överallt i samhället igen. Att människor inte ska pressas och pressa sig sjuka.

I DNs artikel intervjuas Sveriges ledande stressforskare Alexander Perski. I artikeln står det:

Aleksander Perski befarar att vi också här i Sverige väljer denna genväg i stället för att ta itu med de verkliga problem som ligger bakom tröttheten. Nämligen den stora förändring som samhället har gått igenom de senaste tjugo, trettio åren. Det gäller såväl arbetet som hur vi lever, vårt konsumtionsmönster och andra livsvillkor.

- En del av oss upplever vårt nya sätt att leva som oerhört påfrestande. Men det är som om vi resignerat och inte längre tror oss kapabla att styra utvecklingen utan har överlåtit den åt marknadskrafterna att ta hand om. Priset vi får betala är ökningen av det som kallas "mild psykiatri", helt enkelt en försämring av vår mentala hälsa.

Och Frun läser vidare:

I debatten sägs ibland att trötthet och utbrändhet är en svensk företeelse. Det stämmer inte, enligt Aleksander Perski. I Storbritannien talar man i stället om kronisk trötthet medan läkarna i USA kallar det depression, livskris eller ångestproblematik.
Oavsett vad det kallas är tröttheten, precis som för hundra år sedan, ett uttryck för att individen bär samhällets problem, anser han:

- För att hitta en lösning måste vi flytta tillbaka ansvaret från individen till gruppen, till samhället. Människan har en oerhörd förmåga att lösa problem. Men den farmakologiska utvecklingen, med de nya vakenpillren, oroar mig. Och politikerna måste vakna och inse att botemedlet mot utbrändhet och stress inte handlar om att "rycka upp sig" och "ta sig i kragen".

Hör ni det nu?

Hör ni och förstår, politiker & andra beslutsfattare?

Jobba med de verkliga problemen, inte bara med symtomen.

Här är en länk till artikeln om Alexander Perski.

Mandelkaka och äppelpaj, har jag nyss svängt ihop.

Och Herrn är iväg och handlar pasta och champinjoner.

Månntro om vi ska få ihop något att bjuda på ...

Ett varv med dammsugaren nu,

sedan får det faktiskt vara som det är.

Ingen idé att hetsa upp sig i onödan.

Vänner väntas på besök och

ALLT ÄR BRA ...

Läste nyss om en stressföreläsning som La Famiglia varit

och lyssnat på. Intressant som alltid att läsa.

Särskilt det där om promenader som försäkring.

Ut och knata med er alla som kan!!!!!

Nu börjar förkylningen ge med sig för Fru Fundersam

också, så imorgon ska här promeneras.

TACK La! 

(Jag VILL bli frisk.

Jag är kraften i min egen värld.

Jag frigör mig och låter problemet försvinna!)

Frun (som varit barnvakt i helgen) har ont i halsen.

Droppar därför droppar i ett glas ... 

... och håller tummarna för att det inte ska bli värre. 

Ibland får Frun kommentarer på sina gamla inlägg ...

och just de kommentarerna kan ge tillbaka dubbelt!

Dels för att jag blir så förvånad att någon har intresse

av de gamla inläggen, dels så får jag ju själv  läsa

om mina egna inlägg också,

när jag glömt vad jag en gång skrev.

När jag kanske är mer mogen att lyssna/läsa ...

Här fick jag ett tips av Th som svarade på ett inlägg:

Du vet väl att tankar gör saker med kroppen... det finns en bok. Du kan hela ditt liv skriven av Louise L Hay. Där kan man läsa om vad kroppen ger för signaler.

Ja, varför inte? :-)

Ska ge mig iväg till biblioteket och leta ...

Mornarna ser ju olika ut för oss alla.

Herrn tittar på teve, medan han vaknar, tänder i kakelugnen och dricker sitt te. Jag råkade också vakna tidigt idag och hamnade kvar i fåtöljen framför teven och TV4, när han gått till jobbet.

Det är INTE vanligt för Frun.

Här matas man i snabbt tempo med debatter, diskussioner, mängder av nyheter och skojsigheter. Tusen ämnen att fundera över, prata vidare om  och blogga om ... men det gör jag inte.

Jag orkar inte varva upp mig på allting.

Har lärt mig att släppa.

För att klara mig.

Det är mitt sätt. 

(För med datorn och tidningen kan man ju välja hur snabbt man läser, klickar och bläddrar.)

Det svåraste som finns just nu, är att bedöma min egen ork och förmåga.

För med utmattningsdepressionens inträdande i mitt liv, har infunnit

sig olika förändringar, som gör att jag inte fungerar som tidigare.

Men inne i huvudet och hjärtat och "jaget" tror jag fortfarande

att jag är stark som Pippi Långstrump ....

och att jag klarar allt jag vill.

Det är en styrka och en tillgång, att ha denna inneboende grundkänsla.

Ibland är det det. Men andra gånger är det ett krokben som jag lägger för mig själv.

Och i min uppfattning om att bli frisk, har jag lagt in mycket tro kring att det är jag och min vilja som ska ta mig till det friska igen.

Att jag ska GÖRA mig frisk.

Genom att handla.

Därför har jag försökt och försöker pröva olika modeller ...

Och jag vet inte om någon funkar egentligen.

Nästan omöjligt är det att vila och vänta in.

Jag vill ju delta i livet!

Men orkar ju bara en bråkdel av allt som jag vill.

HUR GÖR MAN FÖR ATT BLI FRISK ??????????????