Är det jag som är nedsatt och extra känslig för minsta bacill?

Eller är det så här för alla morföräldrar/farföräldrar som blir pussade och kramade av dagissnoriga barnbarn?

Fem dagar (med ont i kroppen, sandpapper i halsen och blablabla..) efter förra barnbarnsträffen sätter jag igång och nysa igen, å det grövsta. Och framemot kvällen igår var det alldeles löligtomöjligt att andas genom näsan. Fram med nässprayen och honungsvattnet!

Idag har jag "tandvärk" i alla bihålor och snoret rinner.

Tomtegumman hade snuuuuuuuuuuvaaaaaa.... 

Balans

Min shiatsugivare sa att jag har alldeles för dålig energi

i njurmeridianen och alldeles för mycket i gallmeridianen.

Så den av er som vet något om ki, alternativmedicin och

österländskt tankesätt kanske förstår mer än jag ...

Jag läser på allt jag kan i en bok jag har med olika

massagetekniker - bland annat shiatsu - och ser om

jag förstår bättre om de olika elementen och våra meridianer.

Jag ska i alla fall inte äta kylskåpskall mat (yoghurt) och

inte dricka så mycket kaffe och vin.

Men däremot äta varm mat, gärna åt det söta hållet

- rotfrukter - och dricka rent vatten. Det låter klokt.

Jag försöker sköta om mig bättre.

Nu blir det varmt potatismos och svampstuvning.

VÅR TIDS STORA SKRÄCK:

• Uppsägning
• Arbetslöshet 
• Sjukskrivning

Vi är LIVRÄDDA för att hamna utanför.

Och vi ger varandra ogenomtänkta råd som:

"För allt i världen, se till att göra dig ovärderlig,

så behåller de dig som anställd."

Och just rädslan för att hamna utanför,

ger ibland just konsekvensen:

ATT vi hamnar utanför

- i sjukskrivning eller uppsägning

eller bådadera ... 

Men OM jag nu lär mig att utvecklas som JAG vill istället ...

Om det innebär att jag väljer, istället för att alltid ställa upp

och anpassa mig till orimliga arbetsvillkor och krav från andra.

Det innebär inte att jag

• inte tar ansvar
• inte bryr mig om andra
• inte  ställer upp.

Det innebär däremot att jag

• tar ansvar
• bryr mig om andra och mig själv

Det är inte meningen att man ska leva livet och må dåligt ...

Som föräldrar tar vi ansvar för våra barn

men vi måste ju ta ansvar för oss själva också.

Och inte vänta för länge ...

Det går ju att göra förändringar som innebär

att man tar ansvar för både sig själv,

sitt sätt att leva och sina barn ...

Tror att många lider av denna tids förfärliga tempo och själlöshet ...

men jag tror också att många är rädda att "hoppa av" eller göra tvärtemot alla andra. Du vet - ta det där modiga steget till livet på landet eller livet i lågt tempo eller "livet så som jag vill leva det".
För det kostar på ...

Man förlorar ju något i förändringen också, åtminstone till en början. Kanske är det (den falska) tryggheten som försvinner ...
Ofta tror man att DET GÅR INTE att hoppa av, att förändra, att välja något annat.

"Jag har så många utgifter ... barnen är ju så små ... jag MÅSTE hänga med..." och blablabla.

Men om det enda sättet för just mig att bli lycklig, är att vända det jag mår dåligt av ryggen, och förverkliga MINA drömmar, så är det ju det som är det riktiga och viktiga!

Då går det ju alldeles utmärkt.
OCH KRAFTEN FINNS INOM OSS, om vi letar ...

Det vill jag tro.
Sluta aldrig hoppas - H O P P A!!!!

Livet är ingen tävling.

Och inte mitt tillfrisknande heller. Det inser jag. Jag kan inte leka trollerikonstnär och vifta med trollstaven och bara bestämma att all trötthet är borta ...

Tröttheten har ju sin grund i något.

Och det är väl den grunden jag försöker identifiera. Till en del har den med all medicin att göra, men den har också uppkommit av olika anledningar. ("Kroppen har sina skäl" som en titel på en bok lyder.)

Det finns orsaker till ohälsa.

Vissa orsaker kan vi inte råda över. Ärftlighet till exempel, den orsaken måste vi acceptera. Och sedan lära oss att leva med. Viss anpassning till rådande omständigheter är nödvändig.

Andra orsaker kan vi förstå och inse att just vårt sätt att leva kan leda till att ohälsan uppkommer.

Hur väljer vi då, när vi förstår?

... Inte allid det ultimata. För vi är ju människor. Som låter oss styras av allehanda impulser ...

Det gäller att hantera sina tankar kring valen vi gör också, tänker jag. Och inte ödsla energi på ÖVERKRAV och att ÅNGRA, BANNA sig själv, SKÄMMAS för sin svaghet .... Kanske kan det hjälpa kropp och själ till balans?

Morgonstund har guld i mund ...

Solens låga strålar slickar snötäckt Fru Fundersamby. Och jag har varit ute och sopat undan snön framför dörren.

Hur underbart är det inte? Jag är så lycklig att jag börjar bli mig själv igen. Jag har väl aldrig varit påtagligt morgonpigg, så det är inte det jag strävar efter, men bara känslan av att kunna vakna som en normal människa .... Åååååå, jag är så glad!!!!!

Idag ska jag till doktorn och tala om att jag har tagit bort medicinen. Det har h*n ingen aning om. Sist vi träffades bad h*n mig att öka medicinen istället. Undrar hur h*n kommer att reagera ...

Haha!

Det ÄR abstinenssymtom!

(Visste jag väl ...)

Jag googlade lite och hittade en bra sida med info om vad som händer när man sätter ut antidepressiv medicin, i vilken takt man ska göra det, vilka abstinenssymtom som kan uppstå osv. SKÖNT!

JAG VET ATT JAG ÄR PÅ RÄTT VÄG!!!

Det går att sluta. 

...mellan mina öron ...

Tsst..tssst..tssst...tsssst...

Blir det så när man slutar med antideppmedicin?

Någon som vet???? 

Nu är det 0 säger noll tabletter per dag som gäller.

Och Fru Fundersam är elektrisk innanför pannbenet.

Annars är allting bra.

Var ute och gick med grannens hund i det vackra vintervädret, men bara en halvtimme. Inga längre eskapader med det här huvudet .... 

Nu sker knasiga saker ....

När jag flyttar blicken snabbt, åt ena eller andra hållet,

låter det inne i huvudet: "Dojjojjojjojjong ... "

Som om vågor fortplantas och trycker på olika ställen i hjärnan.