"Hur skulle det vara om man rättade till systemfelet istället, så att människor inte blev sjuka.
Det skulle vara den verkliga besparingen."
Så skriver Tant Tagg på sin blogg, som en kommentar till en artikel i DN.
Ja, hur skulle det vara, funderar jag vidare ...
- om cheferna drev en bra personalpolitik, med allt vad det innebär av tillräckliga resurser, schyst bemötande, äkta intresse och glädje, till personalens gagn.
- om människor lättare kunde byta jobb, i ett system där man kunde prova på. Kanske ett slags poolsystem.
- om det satsades mest på de utbildningar som ledde till jobb (anpassade till arbetsmarknaden).
- om vi alla drog ner på statusjakten och tempot.
- om politikerna drev igenom satsningar med bestämmelser om hur man tar hand om "sin personal". Med belöningar till de företag som lyckas väl!
- om det satsades på friskvård och sjukvård, så att människor mår bra hemma och på jobbet.
- om det underlättades för småbarnsföräldrar, så att det gick bättre att vara hemma när barnen var sjuka.
- om det satsades på skolorna och dagis, med varje barns bästa i fokus, och inte med kantiga prestationsmodeller som inte passar alla.
- om det byggdes bra bostäder som vanliga människor har råd att bo i, i närheten av jobben.
- om det ordnades med riktiga och bra jobb till alla arbetslösa, även till arbetshandikappade av alla slag.
- om det satsades på ungdomar - med mer arbetsträning redan i skolan och lotsning ut i jobb!
- om vi alla satsade på att lösa problemen som uppstår, istället för att försöka smita från dem ...
Va? Det är väl ändå inte så svårt???
maria
15 augusti 2007 20:13
Summa sumarum tycker jag att Fru Fundersam säger precis som jag själv så ofta säger: Lägg ner mindre tid på att forska kring konsekvenser och hur de ser ut istället för att SE problemen, luska ut varför de uppstår och agera så att det inte blir så...
Men, då skulle man ju inte ha så mycket att bry sitt lilla huvud med på det sätt man har lärt sig och man skulle bli tvungen att tänka på ett annat sätt och hugaligen kanske skulle en och annan få en eller annan mer fördel än andra för att de skulle vara i störst behov av detta och det är JU ORÄTTVIST!!!
När man är fem till sju år så är det rättviselinjalen som räknas och när man blir lite äldre så är det fördel mot prestation som räknas... Gu´så gla´jag är att jag aldrig varit sån mot mina barn..... Det är dock skrämmande att se hur mycket pengar som plöjs ner i ingenting istället för att se till "allas" bästa i längden......
Ha en go´kväll nu!!!
http://gnallspikarochlivsflanorer.bloggagratis.se
Fru Fundersam
15 augusti 2007 21:19
Ja. Orättvist är det ju alltid. Hur man än gör. Men som sagt: det går att se till allas bästa. Med betoning a l l a s.
Tack detsamma, maria!
Inkan
15 augusti 2007 21:20
Hm.... det är väl som vanligt: det enklaste är det svåraste. Och så är det kapitalet och lönsamheten som styr. Överallt.
http://blaafaagel.blogspot.com

La famiglia
15 augusti 2007 22:12
Att rätta till systemfelet är nog att börja i rätt ända. Jag tycker också det är viktigt att se de riktigt stora sambanden och försöka förstå varför samhället är behäftat med systemfelet. Om man backar 20 år tillbaka i tiden fanns det inte speciellt många kvälls- och söndagsöppna affärer. Idag blir man förvånad om man inte kan handla mat fram till klockan 10 på vällen samtliga dagar i veckan. Matpriserna har i stort sett varit oförändrade de senaste 20 åren, och staten har genomfört en stor skatteväxling som radikalt minskade statens inkomster. Detta har givit hushållen mer pengar, pengar som de idag lägger på mobiltelefoner och datorer, hemmabioanläggningar och annat "nödvändigt". Min fulla övertygelse är att den "ökade välfärden" vi fått i form av längre öppettider i affärer och fler saker att lägga pengar på, får vi betala genom ökade krav på effektivitet och lönsamhet i arbetslivet, i såväl den offentliga som den privata sektorn. Det pågår dessutom intensiva kampanjer för att vi ska börja använda mobiltelefonerna ännu mer, titta på TV och videotelefonera. Det kommer att kosta hushållen ännu mer pengar. Pengar som INTE kommer till hushållen genom löneökningar långt över inflationen, utan genom att man troligen ytterligare kommer pressa priser på vardagskonsumtionen, till exempel mat. Jag tror det kommer leda till ännu fler människor med utmattningssyndorm, och i värsta fall, en försämring av kvaliteten på maten. Kanske att vi inte längre kommer tycka oss ha råd att handla ekologiska produkter. En skrämmande utveckling, och alltihop drivet av det magiska ordet TILLVÄXT.
Å andra sidan kan det inte vara omöjligt att kombinera tillväxt med att folk mår bra. Under förutsättningen att vi förväntar oss att samhället ska ta hand om de utbrända blir det billigare för samhället ju färre utbrända vi har. Men om vi dumpar de utbrända på gatan och inte tar hand om dem är det såklart billigare att inte göra arbetslivet mer humant.
Avataria
16 augusti 2007 11:01
Jag skrev en kommentar om att jag lånar och länkar till det här inlägget, men vet inte om jag skickade den. Gjorde jag det?
Filifjokan
16 augusti 2007 11:42
Ja du fru Fundersam och tant Tagg kan ju verkligen hålla med er men är det genomförbart hos våra träskallar till styrande tror du? Jag tvivlar rena Utopin blir det men gudars ett önskesamhälle och så bra allt skulle vara!
Fru Fundersam
16 augusti 2007 14:40
Många är vi som upprörs.
Av hur träskalligt det kan vara!
TACK alla för långa (La Famiglia, jag riktigt känner hur det osar)och kloka kommentarer!!!
La Famiglia
16 augusti 2007 14:45
Lång kommentar? Jag gav ju bara en introduktion till området utbrändhet ;)Nästa steg är att diskutera globala konsekvenser av kravet på tillväxt.
Tant Tagg
16 augusti 2007 20:26
Ja, jag kan ju bara hålla med.....