Läste på en blogg om belöningar.

Funderar vidare över det här med belöningar.

Det är ju jättebra när man tränar hundar.

Belöningar är ju garanterat bättre än bestraffningar.

Alltså att belöna gott beteende hjälper mer, än att

bestraffa dåligt beteende. 

Men hur är det med oss människor?

Jag gillar mer att ge kärlek och presenter

utan att det ska ha presterats något innan.

För när det gäller prestationer, så handlar det

ju om att någon har bedömts av någon.

Och det är ju inte säkert att den som bedömdes

tyckte lika om prestationen, som den som bedömde.

Och tänk om det blir någon som aldrig får sina

belöningar ... 

Dessutom: livet går ju inte bara ut på att prestera.

Ja. Så kan jag tänka ...

Och om man ger sig själv något "because you are worth it",

vad gör man då när man inte är värd något?

Och ska man då bestraffas istället, den dag då man inte

klarat av att prestera bra.

Den dag man gjort något riktigt korkat ...

Jag skulle vilja att vi var snälla med oss själva och varandra

oavsett prestationerna. Det är väl för att jag blev så utmattningsdeprimerad av att prestera, som jag tänker

så här.

Jag vill inte att vi ska prestera och värdera

varandras prestationer så mycket.

Imorse var det fem grader ute.

Nu är det åtta grader.

Jag har beställt sex kubik ved till vintern.

Och Herrn håller på att slipa, olja, kitta och måla fönster.

Hoppas att han hinner innan vintern är här.

Annars får vi väl leva med dubbel plast för fönstren,

istället för fönsterrutor ...

(Det känns som om huset är inslaget i ett paket ...)

Och Frun börjar ängslas för att deppan ska ta över ...

Gör vad jag kan för att mota Olle i grind.

Mina råd till mig själv:

• Acceptera att du inte kan och orkar allt 
• Njut av det du gillar
• Var snäll med dig själv
• Tänk inte i för många steg

Undrar om det hjälper ... 

Men bara om min älskade väntar...
(Bob Dylan "Tomorrow is a long time"
svensk översättning Ulf Dageby)

Om idag inte var en ändlös landsväg
och i natt en vild och krokig stig
om i morgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

 

Men bara om min älskade väntar

och om jag hör hennes hjärta sakta slå

Bara om hon låg här tätt intill mig

kan jag bli den jag var igår

 

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorgelösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

 

Men bara om min älskade väntar...

 

 

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
en skönhet större än allting som jag vet!

 

Och bara om jag vet att hon väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår