Lägg dig nu ner,

så ska jag sjunga oss till sömns:

Herr Peders sjöresa

Herr Peder han gångar sig i kammaren in, han kammar och krusar sitt hår,
Så gångar han sig till sin kära fostermor och frågar vilken död han lida får.

Ja inte skall du ligga uppå sotesängen död, ej heller bli slagen uti krig,
men akta dig väl för böljorna blå, att de ej må förkorta ditt liv.

Ja nog skall jag akta mig för böljorna de blå, att de ej må förkorta mitt liv.
Jag skall bygga mig ett skepp utav lättaste kork, med master av valfiskens ben.

Men när de hade seglat uti fyrahundra dygn så började skeppet till att slå.
Då bådo de alla till herren vår gud att de någon hjälp skull få.

Kaptenen som var en förståndiger man, han talade förståndiga ord.
Han sade: låt oss kasta gulltärningen ombord, att se vem största synden haver gjort.

Och första gulltärningen på tavelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män.
Och lotten den föll på Herr Peder första gång, vår älskade konungason.

Och andra gulltärningen på tavelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män.
Och lotten den föll på Herr Peder andra gång, vår älskade konungason.

Och tredje gulltärningen på tavelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män.
Och lotten den föll på Herr Peder tredje gång, vår älskade konungason.

-Ja nog är det jag som största synden haver gjort, ibland dessa de sjöfarande män.
ty kyrkor har jag plundrat och kloster har jagbränt och flickor har jag narrat och skämt.

Om någon utav eder skulle komma iland och min fästemö hon frågar efter mig,
Så säg att jag vilar under böljorna de blå, säg även att hon gifta sig må.

Så togo de Herr Peder i hans gullgula hår och kastade honom över bord.
När Herr Peder börja sjunka börja skeppet till att gå, och seglade på böljorna de blå.

Om man ändrar lite på seendet

så blir ju även ogräs vackert.

Eller hur?

I Mörbylånga växte denna stockros som ett ogräs mellan trottoar och gata.

Sånt ogräs kan man ju bara inte rensa bort.

Konsten att vara nöjd med det jag gjort

och inte missnöjd med det som är ogjort,

den konsten ska jag tillägna mig. 

När man väljer - prioriterar - så blir det

såååå mycket som faller bort.

Bara för att det inte går att göra allt.

I alla fall inte samtidigt.

Och alltid.

Inte bara jobbiga och tråkiga saker,

utan också en massa lustbetonade

och härliga saker.

Som till exempel teveprogram man velat se.

Eller radioprogram man velat lyssna på.

Böcker som man vill läsa.

Människor man har lust att träffa.

Promenader som man vill gå.

Mat man vill laga.

Dockor man vill sy.

Koftor till bebisarna som man vill sticka.

Egentligen finns ju tillfällena kvar.

Allt kan ju göras. 

Fast inte samtidigt.

T o m teve man missat, kan ju nu se på webben. 

Det enda som blir lite svårt att skjuta upp för länge,

är koftorna till bebisarna.

För de växer ju så snabbt ur dem. 

Fru Fundersam läste en debattartikel i DN om grandiositet och narcissism.

"Hela vår tillvaro ska guldkantas. Status är nyckeltemat i vårt samhälle. Nya titlar skapas, yrken får ny auktorisation och legitimation, men utan att nya och bättre kunskaper tillförs. Vi söker en värld av tjusighet, men tillför ingen ny kompetens och substans. Denna statusjakt och symbolvärld skadar vår självkänsla. Det kan förklara att folk mår dåligt i vårt samhälle, skriver Mats Alvesson, professor och arbetslivsforskare vid Lunds universitet."
 

Mats Alvesson sätter ord på dagens skeva ideal. Jag tror att vi många gånger strävar mot en "låtsasvärld" där vi vill bli sedda och respekterade. Men glömmer att landa i den riktiga världen. Vi vill flyga istället för att stå stadigt.

Inte konstigt då att vi hamnar i kaos ... Både samhället i stort och individerna tappar förankringen. Det viktiga och riktiga blir inte längre viktigt, utan allt handlar om yta och tempo och marknadsföring ...

Läs gärna artikeln!