En korg kantareller stod på förstubron på eftermiddagen.

Grannen hade fått en hel hink med kantareller av en vän,

och delade med sig till Fru Fundersam.

Tack! 

Det blev tagliatelle med kantarellsås till middag idag. 

*ler och klappar sig på magen* 

Det är märkligt vad som finns att se och läsa i naturen.

Här är en bild på blommor som jag plockat in från min trädgård.

Tagetes.

Ser ni färgerna? Ser ni hur de påminner om sammetsbyxor på en narr?

Kan det ha varit från denna blomma som designern till narrbyxorna  hämtade sin inspiration?

Måste alla vara starka?

Måste alla vara friska?

Måste alla arbeta?

Måste alla vara glada?

Måste alla vara vackra?

Måste alla ha språkets gåva?

Måste alla leva i kärnfamilj?

Måste alla ha brevlåda ... ? 

... som i sig är tunn och lätt

och kan färdas i luften,

kan ibland landa tungt och inte vilja lyfta.

Bara ligga där platt på marken.

Stilla.

Utanför tid och rum.

Slippa ansträngningen att vara i rörelse.

På ett inlägg igår, fick jag kommentarer som var mycket intressanta.

Kommentarer som ger fler tankar! 

Det är ur svaghet och inte i svaghet som styrkan kommer,

menar Tant Tagg. Det var bra formulerat!

För mitt i svagheten är man verkligen svag och kanske inte

kapabel att resa sig.

Men om man får kontakt med sina känslor, kanske det växer

en styrka och vilja, inom en, som är annorlunda än den

utifrånstyrda kraften man styrts av tidigare.

Eller vad tror ni?

Jag tror att mina tankar gick till min egen nedbrytningsprocess,

där jag gick från självgående, stark, till förvirrad och svag. Jag hade tappat bort mig själv och vad jag stod för och ville. Istället lät jag mig gå i andras ledband. Jag anpassade mig i fel miljö med för mig fel normer. Pseudoanpassade mig. Och i längden höll det inte, utan jag kraschade till sist. Och kraschade så rejält att det har tagit mig flera år att bygga upp mig -  vilket jag för övrigt fortfarande håller på med.

(Kanske kan modellen om Förändringens fyra rum nedan, visa något av den

psykologiska processen.)

Men sjukdom och svaghet av sjukdom, är inte alltid samma sak. Den svagheten som beror på sjukdom, kan ju sitta så djupt i själ och hjärta och kropp, att  det kan vara omöjligt eller ta mycket lång tid att hämta kraft för att resa sig. Det är jag övertygad om, att det inte går på ett kick. (Jag skrev ju också förut om irritationen över uttalandena om att det skulle räcka med tre (!) dagar att vila från utbrändhet ...)

Enligt modellen Förändringens fyra rum, så befinner vi oss ständigt i kontinuerliga processer:

• Ivissa skeden anpassade och känner oss NÖJDA (med t ex våra jobb).
• Därifrån hamnar vi i något sorts obehag där vi märker att en massa saker inte stämmer, men vi censurerar våra känslor och  lever i ett slags pseudoanpassning. Vi får anstränga oss för att behålla  självbehärskningen.
• Efter en tid hamnar vi i  KAOS. Förvirring med bristande självkänsla.
• Och till sist känner vi att vi måste förändra. Vi får då en öppen, intensiv kontakt med nuet och ett starkt självförtroende. 

Så åter till nöjdheten ...

(Jag tror att man kan använda modeller för att försöka förstå, men de är bara modeller och inte hela verkligheten!)

Här kan du läsa mer om Förändringens fyra rum. 

Plötsligt dök den här dängan upp i mitt inre. Googlade runt lite, och såg att det var många som trallade på samma låt:

En tös från Koskullskulle hon köpte sig en bulle

den dagen när hon skulle

ta flyget ner till Rom.

Den var av gammalt vete

och när hon skulle äte

så fastna bullhelvete i hennes stackars gom.

Där satt den sen i torrt och vått

och samlade saliv och spott

och om man fråga henne nåt

så fick man inget svar

Så slutet blev för denna mö

att hon fick allt för tidigt dö

så akta er för vetebröd

som legat några dar!

(Stefan Demert)