Antar att vi liknar såna - Herrn och jag - blöta katter alltså.

Efter promenaden.

Som började i vackerväder, men övergick i regn och mörker ...

Uppfriskande! ;-)

En varm dusch och en torr handduk.

Så var saken ur världen.

(Tackar för att jag har tak över huvudet!)

Nu blir det kvällsmys innan det är dags att somna.

God kväll i blötan!

"Hur skulle det vara om man rättade till systemfelet istället, så att människor inte blev sjuka.

Det skulle vara den verkliga besparingen."

Så skriver Tant Tagg på sin blogg, som en kommentar till en artikel i DN.

Ja, hur skulle det vara, funderar jag vidare ...

• om cheferna drev en bra personalpolitik, med allt vad det innebär av tillräckliga resurser, schyst bemötande, äkta intresse och glädje, till personalens gagn.
• om människor lättare kunde byta jobb, i ett system där man kunde prova på. Kanske ett slags poolsystem.
• om det satsades mest på de utbildningar som ledde till jobb (anpassade till arbetsmarknaden).
  
• om vi alla drog ner på statusjakten och tempot.
• om politikerna drev igenom satsningar med bestämmelser om hur man tar hand om "sin personal". Med belöningar till de företag som lyckas väl!
• om det satsades på friskvård och sjukvård, så att människor mår bra hemma och på jobbet.
• om det underlättades för småbarnsföräldrar, så att det gick bättre att vara hemma när barnen var sjuka.
• om det satsades på skolorna och dagis, med varje barns bästa i fokus, och inte med kantiga prestationsmodeller som inte passar alla.
  
• om det byggdes bra bostäder som vanliga människor har råd att bo i, i närheten av jobben.
  
• om det ordnades med riktiga och bra jobb till alla arbetslösa, även till arbetshandikappade av alla slag.
• om det satsades på ungdomar - med mer arbetsträning redan i skolan och lotsning ut i jobb!
  
• om vi alla satsade på att lösa problemen som uppstår, istället för att försöka smita från dem ...
  

Va? Det är väl ändå inte så svårt???

Den här sången tyckte Fru Fundersam var rolig, när hon var en liten flicka. Frågan är om den är rumsren och pk idag:

Det sägs ju att man inte ska generalisera
och säga till exempel att Tyskland ej är bra.
Det ska man inte heller
i allmänhet jag tror,
men detta gäller inte om
det land där norrmän bor.

Norge, Norge, det är ett ruttet land.
Norrmän, norrmän, ett jävla rövarband.
Norrmän, norrmän, dom fiskar dålig torsk.
Så om du ser en slisk
och han stinker rutten fisk
är han utan tvivel norsk.

Ja, norrmän är förskräckliga,
så fula och så små.
Med slipsar som är äckliga
med norska blommor på.
Dom larvar sig och sjåpar sig
och joddlar och står i.
Man frågar sig när man dom ser,
hur korkad kan man bli?

Norge, Norge, det stiger aldrig frem.
Norge, Norge, med de tusen hjem.
Norge, Norge, du skamfläck på vår jord.
Känn det står en stank
ända ner till Doggers bank
från ditt norska smörgåsbord.

Man borde ge en riktig smäll
åt Norge som nation,
för att dom har så fula fjäll
och taskig folkpension.
Dom gör ju inga bilar
och cyklarna är kass
och deras ende store skald,
han heter Peter Dass.

Norge, Norge, är världens sämsta land.
Norrmän, norrmän, dom borde tas om hand.
Norrmän, norrmän, det folk som Herren gav
en hopplös håg och en panna som är låg
så att hatten ramlar av.

(Text av Hasse å Tage.

Inspelad av Helmer Bryd’s E.F.Q.)

Det har blivit ganska skojsigt allting.

För att lätta upp allvarliga frågor, så

skojar man om annat istället.

Så går det lättare att glömma det allvarliga.

För det orkar väl ingen med?

Här är ett smakprov på Berglins tolkning av dagsläget:

Fler teckningar av Berglin i SvD. 

Tänk om alla lärare kunde förstå att det bästa de kan göra i skolan,

är att tycka om eleverna. Och att behandla dem som "fullgoda medarbetare". 

Jag läste en artikel som fick mig glad.

I Rinkebyskolan har de lyckats komma bort från kriminalitet, kris och kaos, enligt artikeln. Och de bygger sin metod på att skapa en trygghet:

- Ingen kan hitta fram till sin kreativitet utan trygghet och uppskattning, säger Börje Ehrstrand. Självkänslan är en förutsättning för att man ska kunna gå utanför gränserna, våga tappa fotfästet en sekund och landa där ingen annan tidigare har varit.

Om en miljö ska vara riktigt kreativ krävs följande förutsättningar, enligt Lundafilosofen Nils-Eric Sahlin: tillit och tolerans, generositet och gemenskap, kulturell mångfald och jämlikhet, nyfikenhet och småskalighet, kompetens och frihetsanda. Och mycket av detta finns i Rinkebyskolan.

Det gäller ju överallt!

På arbetsplatser, i familjer, bland vänner och i samhället.  

Visst?

Stämningsstabiliserande medicin.

Sådan har jag fått.

Och faktiskt mår jag bättre nu.

Men jag trodde förut att jag måste ha djupa dalar och höga berg i humöret, för att vara jag.

Nu kan jag känna utan att drunkna i det jag känner.

Tror att det blir bra på sikt. 

Jag har spelat in musik.

Nej, så heter det ju inte nuförtiden, jag menar att jag bränt cd-plattor från datorn. Fem plattor blandat, som vi ska ha på en fest på fredag.

Härligt! Det påminner mig om den tid då man satt med armen till pickupen (hette det så?) i ena handen och med andra handens fingra på knapparna på bandspelaren. Det gällde att få övergångar mellan låtarna med lagom små pauser och utan knäppanden och rasp ... Puh! Då var det svårt att göra sina festband. 

Sedan hade man dem i bilen och spelade sönder kassetterna ...

Kommer ni ihåg?