Mörkret har bretts ut

Musiken lugnar

Laxsidan ligger med kryddor på sig

En bil tutar

Och nu kommer våra gäster!!!!.

Eftersläntrarna ...

Och jag är nöjd med ljuset

som reflekteras från snön.

Lite lättare allt.

Fru Fundersam tror att sämsta man kan göra, är att tro att det är för sent. Att säga att det är för sent. Att ge upp.

Allt GÅR att åtgärda.

Man får börja i det lilla.

Med sig själv, sin omgivning,

sina nära och dem man möter.

Ingen kan vänta sig ett smärtfritt liv. För smärtan ingår.

Och vi kan lära oss att acceptera att den ingår och att vi KAN gå vidare. Allt kan vända. Vi kan vara med och styra. Allt är inte hopplöst.

Jag tänker på skolstressen, våldsbrotten, ångesten, ensamheten, rädslan - bland ungdomar och vuxna. Om vi börjar NU att SE varandra. Hälsa på varandra, prata med varandra, bekräfta varandra, så är redan de första stegen tagna. Viktiga steg.

På en skola till exempel: om ALLA vuxna ALLTID SER och HÄLSAR PÅ alla elever som de möter ... Leenden, små ord, korta samtal, bekräftelse.

Det är inte mer krav som behövs.

Det är mer kärlek.

Här är en artikel om unga vilsna, med en rapport från psykiatriveckan.