Fast train 

Don't give up on me!

... omröstning!

Välkommen!!!! 

... jag var så irriterad. Så arg.

Och att jag uttryckte det i ord genom att vara spydig

och elak mot andra. Och att jag inte brydde mig om

det ett dugg. Förutom att jag tyckte att det var skönt.

Hmmmmm?

Vad kan menas med det?

Jag gillar inte att såra andra.

"De är elektriska, som känt"

En hattifnatt blir jag ibland, av minskningen av medicinen

- med elektriska vågor i hårbottnen, inne i hjärnan och med sprattlande muskler som rycker i kroppen ... 

Men jag iakttar, utan att bli rädd.

Förresten är jag HELT såld på SHIATSU-massagen!

Men min SHIATSU-givare säger att jag inte ska ta fler behandlingar just nu, utan vänta ett par veckor. Hon menar att min kropp är så otroligt mottaglig för behandlingarna och att jag innan jag fortsätter, måste ta reda på vad som händer i mig nu.

Och jag tänker att jag är Muminmamman, Mumintrollet, Filifjonkan,

Misan, Snusmumriken, Muminpappan, Lilla My och alla de andra också!!!!

Hey!

Jag lever.

Jag vågar. 

När jag skriver om att jag ska ta på mig jobbarbyxorna ...

Inte blir det så mycket gjort.

Bara lite ...

Iakttar mig själv, men hetsar inte upp mig. Försöker praktisera det österländska tänkandet. Att se vad som försiggår - mina beteenden, mönster, känslor, tankar - för att låta det stillna. Ingen mår ju bra av för mycket berg-och-dal-bane-åkande, även om det kan vara spännande i början. Skönare då att vila i gungan.

Tar fram den gamla metaforen som jag fått av en mycket klok man:

Att tänka sig att man KAN gunga - lite eller mycket - fram och tillbaka. Utan att fastna i ytterligheterna och utan att ramla av. För gungställningen ÄR förankrad i jorden. Medan gungan tar en till rörelsen och himlen.

Det ÄR inte farligt.

Jag ANDAS in himlen.

Jag ÄTER jorden.

Jag FÅR mina gåvor som jag behöver.

Jag lär mig att värna om min helhet ...