VÅR TIDS STORA SKRÄCK:

• Uppsägning
• Arbetslöshet 
• Sjukskrivning

Vi är LIVRÄDDA för att hamna utanför.

Och vi ger varandra ogenomtänkta råd som:

"För allt i världen, se till att göra dig ovärderlig,

så behåller de dig som anställd."

Och just rädslan för att hamna utanför,

ger ibland just konsekvensen:

ATT vi hamnar utanför

- i sjukskrivning eller uppsägning

eller bådadera ... 

Men OM jag nu lär mig att utvecklas som JAG vill istället ...

Om det innebär att jag väljer, istället för att alltid ställa upp

och anpassa mig till orimliga arbetsvillkor och krav från andra.

Det innebär inte att jag

• inte tar ansvar
• inte bryr mig om andra
• inte  ställer upp.

Det innebär däremot att jag

• tar ansvar
• bryr mig om andra och mig själv

Det är inte meningen att man ska leva livet och må dåligt ...

Som föräldrar tar vi ansvar för våra barn

men vi måste ju ta ansvar för oss själva också.

Och inte vänta för länge ...

Det går ju att göra förändringar som innebär

att man tar ansvar för både sig själv,

sitt sätt att leva och sina barn ...

Tror att många lider av denna tids förfärliga tempo och själlöshet ...

men jag tror också att många är rädda att "hoppa av" eller göra tvärtemot alla andra. Du vet - ta det där modiga steget till livet på landet eller livet i lågt tempo eller "livet så som jag vill leva det".
För det kostar på ...

Man förlorar ju något i förändringen också, åtminstone till en början. Kanske är det (den falska) tryggheten som försvinner ...
Ofta tror man att DET GÅR INTE att hoppa av, att förändra, att välja något annat.

"Jag har så många utgifter ... barnen är ju så små ... jag MÅSTE hänga med..." och blablabla.

Men om det enda sättet för just mig att bli lycklig, är att vända det jag mår dåligt av ryggen, och förverkliga MINA drömmar, så är det ju det som är det riktiga och viktiga!

Då går det ju alldeles utmärkt.
OCH KRAFTEN FINNS INOM OSS, om vi letar ...

Det vill jag tro.
Sluta aldrig hoppas - H O P P A!!!!

Led Zeppelin.