Jag läste hos Tant Tagg om mediernas utförlighet angående avancerat sex och ungdomar och skrev först en kommentar där.

Som utökas och blir ett inlägg här:

Förr, när jag var liten och ung, fick vi alltid lära oss att sex skulle vara kärleksfullt och aldrig något annat, för då skulle det vara fult ... Man fick inte ha sex när man var full eller med fel person. Sex skulle bara finnas inom det kärleksfulla förhållandet. Och religionerna, kyrkan, samhället har i tidigare skeden fördömt olika typer av sexutövande. Men nu är sexet närmast gudomligt hur det än används. Och människan en bisak ...

Det är svårt det där, att "lägga sig i andras sexvanor". Själv har jag varit av den sorten som velat uppfinna min egen väg till sexlivet, ensam och tillsammans med den jag älskat och lekt med. Ett slags stundens ingivelse.

Inte ha en massa tips och regler om hur det måste vara. Och absolut ingen porr som vägvisare. Det har inte varit något för mig. Jag vill använda min egen fantasi ...

Men tydligen är det ju inte så för alla. Somliga vill ha hjälpmedel - triggers - i form av tidningar, filmer, saker, underkläder, silikonbröst, utklädningskläder ... Det är väl ok att vi är olika.

Fast jag kan tycka att den översexualiserade värld som vi idag tycks leva i - åtminstone i medierna - kan vara lite "farlig" för uppväxande släkten. Inte det att det är farligt med sex - för det är det ju inte - men att det smyger sig in märkliga prestationskrav och obehagliga pekpinnar och bilder med tvivelaktiga syften. Att våld och råhet får för stort utrymme. Att individ och själ tänks bort i sammanhanget. Att man i undertexten inte respekterar hela människan, utan höjer sexualiteten till något fristående mål. Nästan som om SEXET är det viktiga och människan bara en väg, ett verktyg, en slav till sexet.

Men sexet är ju endast människans lek och behov och vanor, som kan röra och beröra själen och hjärtat och hela människan - med drömmar och energier som sätts i rörelse. Otroligt subtilt och ändå basalt ...

Människan är ömtålig och vi ska vara rädda om oss och varandra.

"Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dem", har Walt Disney sagt. Det låter ju bra. Då ska jag ta och samla ihop mitt mod ....

Men det handlar ju också om att se vad jag verkligen vill göra och vad jag bara vill drömma om: "De flesta flickor skulle inte drömma om att göra de saker de drömmer om att göra." (Lars Forssell)

För att kunna göra något, mer än att drömma, måste jag i alla fall då och då vara vaken.  Och det är väl steg 1, att vakna. Ganska skönt också. Att slippa alla jobbiga nattdrömmar som snurrar ...

 För det finns drömmar och drömmar ...

"Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken."
(Michael Pfleghar)

OK! JAg är vaken. 

God morgon! 

Livet är ingen tävling.

Och inte mitt tillfrisknande heller. Det inser jag. Jag kan inte leka trollerikonstnär och vifta med trollstaven och bara bestämma att all trötthet är borta ...

Tröttheten har ju sin grund i något.

Och det är väl den grunden jag försöker identifiera. Till en del har den med all medicin att göra, men den har också uppkommit av olika anledningar. ("Kroppen har sina skäl" som en titel på en bok lyder.)

Det finns orsaker till ohälsa.

Vissa orsaker kan vi inte råda över. Ärftlighet till exempel, den orsaken måste vi acceptera. Och sedan lära oss att leva med. Viss anpassning till rådande omständigheter är nödvändig.

Andra orsaker kan vi förstå och inse att just vårt sätt att leva kan leda till att ohälsan uppkommer.

Hur väljer vi då, när vi förstår?

... Inte allid det ultimata. För vi är ju människor. Som låter oss styras av allehanda impulser ...

Det gäller att hantera sina tankar kring valen vi gör också, tänker jag. Och inte ödsla energi på ÖVERKRAV och att ÅNGRA, BANNA sig själv, SKÄMMAS för sin svaghet .... Kanske kan det hjälpa kropp och själ till balans?