Annabell Olsson

Annabell, Annabell, Annabell Olsson

hon sitter och drömmer när månen går upp

Hon vandrar i trädgårn och luktar på blommor

och sjunger bland liljor och rosende knopp

 

Annabell, Annabell, Annabell Olsson

hon torkar ej disken och bäddar som vi

Hon väljer bland pärlor och trär dem på snoddar

i siden och sammet hon dansar förbi

 

Annabell, Annabell, Annabell Olsson

är inte som andra som bråkar och slåss

Hon är en förtrollad prinsessa från sagan

som råkat gå vilse och bor här hos oss.

 

Av Lennart Hellsing

Frun reste "söderut", till ön igen.

Och träffade döttrar med familjer,

vännerna i huset - vuxna och barn - ,

systerbarn, katter, bonusbarn och

svärföräldrar ...

Massor med trivsel, god mat, umgänge ...

I en vas stod årets kanske sista ros?

Och Frun band en krans, som fick ligga på Fruns allrakäraste systers grav.

Var där på besök med systerbarnen, just när mörkret sänkte sig och marchallerna tänts.

Då hela stadens alla människor gett sig ut för att tända ljus på gravarna.

Det var en magisk stämning ...

Och sedan åkte Frun tillbaka till ön och det glada umgänget.

På kvällen promenerade vi

utmed byvägen i mörker för

att titta på närmaste kyrkans gravplats.

Där lyste enkla gravljus i mörkret och även det var vackert.

En helg fylld av allehanda känslor.

Och långa bilresor med ett litet barnbarn ...