Läser DNs serie om barn & internet & våld ...

Inte bara en mansfråga ...

Jag håller med Dragariel.

Men det vore bra om också fler män protesterade.

(Inte bara kvinnor och mammor.) 

För de flesta män är ju fina, vackra, goda, empatiska ...

Det ska inte behöva vara så att barn ska lära sig helt vidriga värderingar.

Här är en man som säger ifrån:

Visa nätvåldet för riksdagen Slå upp storbildsskärmen i riksdagen och visa tortyren, våldtäkterna, avrättningarna och hårdporren som barnen får i sig genom internet, då kanske vi får en ordentlig debatt!" säger Carl-Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri ...

Såg en bild hos Helga ... på ett par som i sista stund sprang,

för att hinna med ett plan ...

Och då mindes jag hur det var en gång för snart 20 år sedan:

När Herrn och jag skulle resa till Newcastle med båt.

Vi var nykära, och glömde tiden ...

Vi skulle resa med en färja från Göteborg och kom körande på Hisingen i 120 km ... (där det var 50) och ut till en helt tom kajplats. Alla bilar var redan  inne i båten.

Och då hörde vi från kuren där vi skulle checka in:

"Nu kommer 'Fundersam'.... "

Och vi hann med nöd och näppe.

Men inne på båten var alla soffor och fåtöljer och stolar upptagna.

Vi satte oss på golvet, helt utmattade av stressen ...

... och skrattade.

Den resan blev vår test, till om vi skulle bestämma oss för att flytta ihop senare. Och som ni förstår var det en underbar resa ..... 

Det var ett fantastiskt program. (Se förra inlägget.)

Jag blev alldeles rörd av Marcus Birro - hans inställning, hans sökande, hans vackerhet som människa. Och av Tomas Tranströmmer!

Att bli berövad sin förmåga - som Tomas Tranströmmer som mist sitt största verktyg: orden, att tala, efter sin stroke - men ändå leva vidare värdigt. Det är svårt. En sorg. En konst.

Som Marcus Birros sorg - "att vara en far utan barn" ...

Som allas våra sorger, när vi förlorar något.

Jag tror att alla som "drabbats" eller råkat ut för livets svårare överraskningar, personlighetsförändrande sjukdomar, död, ofrivilliga uppbrott ... kan känna sig berövade, svaga, ovärdiga, orättvist behandlade, märkta ...

Att ta sig vidare på ett värdigt sätt, utan att förminska sig,

är en konst som vi får lära oss. 

Förgängelsens villkor.

Livets villkor.

Har hört talas om ett fint teveprogram.

Sätter mig och tittar nu.

Här kan du också titta om du vill. 

Haha!

Det ÄR abstinenssymtom!

(Visste jag väl ...)

Jag googlade lite och hittade en bra sida med info om vad som händer när man sätter ut antidepressiv medicin, i vilken takt man ska göra det, vilka abstinenssymtom som kan uppstå osv. SKÖNT!

JAG VET ATT JAG ÄR PÅ RÄTT VÄG!!!

Det går att sluta. 

...mellan mina öron ...

Tsst..tssst..tssst...tsssst...

Blir det så när man slutar med antideppmedicin?

Någon som vet???? 

Nu är det 0 säger noll tabletter per dag som gäller.

Och Fru Fundersam är elektrisk innanför pannbenet.

Annars är allting bra.

Var ute och gick med grannens hund i det vackra vintervädret, men bara en halvtimme. Inga längre eskapader med det här huvudet ....