Jag har sådana känslosensationer i mig om natten.

Och jag drömmer så mycket.

Senaste tiden är det ofta om farliga, annorlunda världar, som finns utanför min dörr. Som om jag ska kliva ut i något nytt? Förmodligen har det att göra med att jag minskar på medicinen, för att så småningom pröva om jag kan vara utan. (Jag tar fortfarande en rejäl dos varje morhgon, men jag tänker sakta trappa ner.)

Och jag drömmer om förgiftningar. Om tonåren ... Och undrar åter vad det var jag var med om egentligen. Men jag ger mig ingen tid att analysera och återuppleva drömmarna just nu, som jag ibland brukat göra. Känner att jag inte har ork till det  för tillfället. Men jag är ändå full av hopp och tillit. Det är som om pusslet i mitt inre är på väg att lösas ...

Shiatsu-massagen startar också förändringar i mig. Min kropp är väldigt mottaglig för massagen. Jag tänker att mina "hårda" minnen sitter lagrade i alla mina muskler, nerver, meridianer ... som knutar och stopp, vilka sakta håller på att lösas. Blodet strilar genom de hårda fälten. Snart ska jag mjukna och släppa mitt elände. Jag behöver inte försvara mig längre för hot som inte finns.

Jag FÅR vara jag. Jag FÅR mjukna.

Det är svårt att skilja på kropp och huvud numera.

Och kropp och själ. Så som jag tidigare tänkte.

Jag känner mig verkligen mer och mer som ett enda jag.

Och spänningarna sitter för övrigt inte bara i kroppen,

utan lika mycket i huvudet. Och i den stora huden som omsluter

allt som är jag.

Allt hänger ihop.

Jag känner mig vänlig idag.