G

7 juli 2007 17:13

Knepigt...
Man blir trött en sån gång.
Det funkar säkert bättre nästa gång du försöker.

Tant Tagg

7 juli 2007 18:36

Det där krysset därborta till höger på skärmen leder en ibland till någon slags ryggmärgsreflex.
För att inte gå upp i atomer måste man tänka som så, att det fanns någon mening med det hela. Till exempel att du hade mer glädje av att lyssna på Sarha Vaughn, därför att sedan skulle alla bilder som du sumpade genom att stänga ner fönstet, bli liggande utan att de blev inklistrade i album och du skulle få ångest av att du sedan aldrig fick det gjort.
:-)

Fru Fundersam

8 juli 2007 00:04

Just.
Nån mening var det säkert!
Så jag har gjort annat idag. Målat ett tak för andra gången. (Nu hoppas jag att det bara är en strykning kvar.)
Så får bilderna laddas upp lite vartefter och inte alla på en gång - som jag försökte ...

Ruth

8 juli 2007 00:41

Ack ja, pappersfoton är något som försvinner för framtidens släkte när allt ligger på datorer eller CD skivor. Har hört att tiden för skivorna har en tidsbegränsning. Så det är bra att du (andra inklusive mig själv) gör papperskopior innan det är för sent.

Alexandra

8 juli 2007 12:58

Ojojojoj ... det är sånt som tränar ... ja, vad det nu är ... det gäller att komma ihåg att andas ...
Men jag ser att du fått annat gjort efteråt.

helga

8 juli 2007 13:49

Stackars dig!!!!!
Jag är ju ganska ny på detta med digitalfoto. Jag köpte två minneskort med lite mindre kapacitet så att jag ska skicka in dem ibland för framkallning till papperskopior.

Fru Fundersam

8 juli 2007 14:20

Jaha. Så kanske man kan göra också, helga. Jag laddar ner mina bilder i datorn och droppar filerna sedan i en mapp hos leverantörens hemsida. Sedan beställer man antal och storlek .... Jag handlar ofta på nätet.
(Finns hos Fuji, Expert m fl). Och så kommer bilderna på posten eller finns att hämta i butiken.

Tant Tagg

8 juli 2007 15:18

Inte för att jag vill göra er besvikna, men papperskort kommer definitivt inte leva för all framtid. Tänk på era gamla färgbilder från 50- och 60-talen t.ex hur färgerna börjar blekna bort och gulna eller bli röda. Med dagens kopieringsteknik, vet man lika lite om hur för hur lång tid de kommer att kunna bevaras åt eftervärlden som med hur lång tid en fil på en cd håller.
Ett noggrant hantverksmässigt kopierat svartvitt foto på hederligt gammalt papperspapper är lite mer arkivbeständigt.
Annars får man förlita sig på en extern hårddisk som förvaras i ett bergrum :-) Nåja, bankfack duger. Men vad jag vill ha sagt är att bilder är något förgängligt vare sig de ligger på cd eller är kopierade som foton. Fotopapper idag består av mycket plast t.ex Det gjorde inte 50- 0ch 60-tals fotona, och de håller på att försvinna för att de kopieringtekniska processerna var annorlunda.
Men det finns en annan aspekt också, än arkivbeständigheten och bildernas(och minnenas) fysiska förgänglighet och det är att fysiska album med pappersfoton är så mycket roligare att titta i !!