Bergslagens gruvor, hyttor och smedjor ...

Det finns mycket att titta på.

Vi besökte Pershyttan idag.

Som har många hundra år gamla anor.

Sedan tog vi adjö av våra värdar och pep iväg hemåt.

På vägen gjorde vi en avstickare in i Huddunge.

Bara för att namnet låter så roligt.

(Och för att Fru Fundersam ibland sjunger sången om Huddunge och Skuttunge.)

I Huddunge fanns en hembygdsgård med gamla faluröda hus: visthusbod, smedja, härbre, sockenmagasin, parstuga med flera. Herrn och jag tog oss en liten paus och njöt av solen och den idag helt tysta och folktomma fina byn som hembygdsföreningen sköter ...

Tänk så många frivilliga krafter det finns,

som gör fint, så att vi andra får njuta.

Varför ska man älska, den man ändå aldrig får?

Varför tändes i mitt hjärta, kärlek vid så unga år?

Den som älskat aldrig glömmer.

Den som glömt ej älskat har.

Den som älskade och glömde,

visste ej vad kärlek var.