En stund  i kvällssolen.

Nu, god natt!

Sitter och lyssnar på reprisen av dagens Sommarprogram

med Erland Josephson. Han måste numera ha hjälp av sin son,

när han gör sommarprogrammet.

Därför att han fått Parkinson och inte riktigt klarar att

hålla i programmet själv.

Frun har hälsat på sina föräldrar i helgen och Fruns far

har också förändrats med åren ...

Men han har inte Parkinson. Han har en liten hjärnskada,

som gör att han inte vet vad han ska göra. Och han känner

sig förvirrad. Och så minns han inte allting.

Men ändå finns det mesta av minnen inne i hans huvud,

någonstans. Ibland kommer det fram ... Och han är god och

glad som ett litet barn. Och pratar och skrattar om det mesta ...

Annorlunda är det!

Att se sina föräldrar förändras. 

Liten Karin

Och liten Karin tjänte
på unga kungens gård,
hon lyste som en stjärna
bland alla tärnor små.

Hon lyste som en stjärna
allt bland de tärnor små,
och unga kungen talte
till liten Karin så:

"Och hör du liten Karin,
säg vill du bliva min?
Grå hästen och gullsadelen,
dem vill jag giva dig."

"Grå hästen och gullsadelen
jag passar inte på.
Giv dem din unga drottning,
låt mig med äran gå!"

"Och hör du liten Karin,
säg vill du bliva min?
Min rödaste gullkrona,
den vill jag giva dig."

"Din rödaste gullkrona
jag passar inte på.
Giv den din unga drottning,
låt mig med äran gå!"

"Och hör du liten Karin,
säg vill du bliva min?
Mitt halva kungarike,
det vill jag giva dig."

"Ditt halva kungarike
jag passar inte på.
Giv det din unga drottning
låt mig med äran gå!"

"Och hör du liten Karin,
vill du ej bliva min,
så skall jag låta sätta dig
i spiketunnan in"

"Och vill du låta sätta mig
i spiketunnan in,
Guds änglar små de se att jag
oskyldig är därtill."

De satte liten Karin
i spiketunnan in,
och konungens småsvenner,
de rullade henne kring.

Så kom det ifrån himmelen
två vita duvor ner.
De togo liten Karin,
och strax så blev det tre. 

Så kom två svarta korpar
dit upp från helvete.
De togo unga kungen,
och strax så blev det tre