Fick se en bild på en ko-ol tjej.

Här är en annan tjej i ko-skinn.

Ylva Magnusson är en ROLIG konstnär.

Här kan du läsa mer om henne. 

Och här är hennes blandning av djur och växt:

Ylva Magnussons  "Dovrot".

Fru Fundersam önskar er alla en GOD NATT!

... som konstnären Peter Adolf Hall (f. 1739 i Borås) målade av sin dotter.

Undrar vilken ung kvinna av idag, som skulle vilja att hennes pappa målade av henne med bröstvårtorna utploppade från klänningen? Fast å andra sidan vimlar det ju av kvinnor som gillar att vika ut sig.

En vacker tavla är det i alla fall.

Om sommaren sköna

Om sommaren sköna, när marken hon gläds
vid Dala två älvarna vida
från Tunaå strand till Gagnefmäns näs
hur fagert att ro och att rida!

Gud glädje och styrka de män, som där bo,
Gud glädje och styrka de män, som där bo,
vid älvom, på berg och i dalom.

Är människor vid vatten mer toleranta och vidsynta, än andra?

Någon sa att vatten förenar.

Kanske  är det så. Att vi via vattnet flyter samman med andra

och inte blir så i behov av gränser, staket, murar och stängsel.

Hörde förresten att det ska byggas en bro mellan Danmark och Tyskland. Så snart kan vi på två timmar ta oss från Sverige till Tyskland. Med snabbtåg över broarna. Gör det oss mindre främlingsfientliga, tro?

Vi har ju bara en jord.

Med mycket vatten ... 

En klippning kanske?

Nää. Jag hade tänkt mig ett hus.

Kolla här! 

Nu är det bukettider.

Vilda blommor, trädgårdsväxter, rosor ...

Det finns mängder att göra vackra buketter av att ta in och pryda rummen med.

En liten ros i ett glas på toaletten.

En stor överdådig bukett i vardagsrummet.

En skål med blommor på matbordet.

Vilda blommor i ett krus på trappan ...

Vi behöver skönhet.

Men vi behöver annat också.

Till exempel att diska och städa i köket - om och om igen - ett Sisyfosarbete ... (Hur många gånger har man inte gjort det?)

Men om man har något vackert eller roligt att fästa ögonen på,

så går det lättare.

Så bara för min egen skull,

står en liten pyttebukett

och strålar mot mig

just på diskbänken.

Läste nyss ett intressant porträtt av Barbro Westerholm, i en artikel i DN.

Hon menar att vi alla kan känna igen oss i Tove Janssons berättelse om Knyttet. Och att folkhälsan är en viktig fråga och en klassfråga:

- Om knyttet ruinerar familjen genom att spela nätpoker eller om skruttet börjar missbruka alkohol - då är de beroende av att kloka politiker har fattat vettiga beslut med gedigen kunskap om hoten mot folkhälsan som grund.

Tidig hjälp och förebyggande arbete lönar sig mänskligt och samhällsekonomiskt, slår hon fast.

- Men det där fattar inte alla, tyvärr. Om skruttet föder en pojke som växer upp och börjar pumpa i sig anabola steroider lär hon bli förfärad, för fortfarande finns det nästan ingen hjälp att få för steroidmissbrukare. Det är fattigt!

Läs hela artikeln här. 

Det fanns en tid, då Fru Fundersam klättrade på väggarna

de stunder hon var ensam hemma. (Fort - ring någon! Bestäm att ni ska träffas! Gör något! Glöm att du är ensam! Tänk inte!)

Då var det så illa att Frun kunde bli sjuk av ensamheten. Så rädd var hon.

Och o-van vid den. Nu NJUTER Fru Fundersam av att vara ensam i långeliga stunder.

Men det är klart, det är lättare att vara ensam, när man

är trygg i att man inte är ensam på riktigt.

Det handlar väl om att se att man tillhör allt. Att man ingår i världen och mänskligheten. Att man inte behöver vara rädd för andra människor. Att man kan prata med alla man möter - om man vill. Att man kan le och få leenden tillbaka. Att man kan känna medkänsla med andra. Att man ser att alla är lika mycket värda. (Även jag ...) 

Dalai Lama har många tankar kring det här förhållningssättet. Och han menar att vi alla kan lära oss att vara goda, tillfreds, känna lycka.

Om vi lär oss att få frid med vårt inre.