Fru Fundersam fick en kommentar av Anna-Lys, där det bland annat står:
"Hinner inte läsa, begrunda, anna-lysera och försöka tillföra något vettigt. Känns lite som om du egentligen inte vill ha några reflektioner ... för såna måste ju få ta tid. Idag när jag kom in till Dig kände jag mig stressad. Ville skriva om barnen som inte tas emot ... i ljuset av kvällens "Uppdrag Granskning" om de nya fattighusen utanför storstäderna ... men visste till slut inte vad som var viktigt ... så många artiklar som du gjort idag"
Tänker att - så är det. Och ändå inte. För jag vill att man ska begrunda. Men inte allt. Man måste ju kunna välja vad. För jag skriver så lite i varje inlägg - fast så många inlägg - att det inte går att tänka vidare på allt. Och ändå är även små saker tänkvärda. I samtal. Men här på bloggen blir det inte samtal i alla fall. Jag får många kommentararer men hinner själv inte svara. Och ÄNDÅ gillar jag bättre långa samtal. Där man kanske får anledning att omvärdera det man först sa ...
Kanske jag ska tänka över det där lite bättre ...
Jag har nog för bråttom.
Och barnen ja. De asylsökande barnen ... Som inte tas emot i alla kommuner. Och inte tas emot värdigt i alla de kommuner där de ändå tas emot ...
Hur kan det vara så?
Hur kan man välja att låta bli att bry sig om?
Det är svårt att förstå.

Anna-Lys
18 oktober 2007 12:22
Hej Vännen,
Ja ursäkta ... kommentaren jag gjorde var inte avsedd som kritik mot ditt bloggande, inte alls. Snarare var det ett kärleksfullt budskap taget ur sin kontext, så blir det ju ett gnällande från mig :-D
Till barnen
Hur kan vi blunda för den människoförnedrande behandling vi håller på med i detta land? Vi tillverkar vapen som amerikanarna kan använda i sitt Irakkrig, vi skickar invandrare härs och tvärs över världen i CIA-flygplan till förhör där tortyr fortfarande är tillåtet som förhörsteknik ... och som om detta inte var nog så behandlar vi hemlösa barn värre än man behandlade människor på 1800-talet.
Vi tappar anseende och etik i så väl våra egna ögon, som omvärldens. Men, mest av allt berättar vi med denna passivitet för ALLA barn att de är ingenting värda!!!
Hur ska vi kunna se något barn i ögonen och påstå att barn är det bästa vi har, något vi vårdar oc älskar. När de i samma andetag mötter barn i sin egen skola som går i sandaler trots att det är nästan vinter? Barn med trassligt hår (de har inga tvättmöjligheter) och hungriga magar oc tom blick.
Jag anser att vi håller på att skapa en allt högre kriminellt belastad ungdomsgrupp. För vi lär dem endast att penningen är viktig, och möjligen gatuadressen. Gatuadresser som aldrig invandrade barn, hemlösa barn oc fattiga barn har bott på.
...
Skulle kunna skriva ännu mer, men har relativt kort lunchrast ...
WILL BE BACK!!!!
http://anna-lys.blogspot.com
Fru Fundersam
18 oktober 2007 13:02
Ja men Tack för svar!
Dubbelmoral är vad det är: att som politikerna prata om allas lika värde och rätt till vård och skola ... och sedan köra ut, inte ta emot, välja att blunda. Vi-och-dom-tänkandet härskar i allra högsta grad. Vi= de duktiga, som arbetar och gör rätt för sig. Dom= de tärande, sjuka, invandrarna, de fattiga, de arbetslösa.
Och det skrämmer! Att vi låter oss vaggas in i detta tänkande.
Idag.
År 2007.
malve
18 oktober 2007 14:05
Tänkte på det där med bloggen som samtal. I början, när jag läste relativt få bloggar, höll jag ganska bra koll på var jag lämnade kommentarer och brukade läsa kommentarssvaren och kanske kommentera ytterligare...för ofta tänker man ju vidare. Men ju fler bloggar jag läser desto svårare blir det att komma ihåg var man har kommenterat. Och det är synd. Ska dock komma ihåg den här kommentaren :)
http://malves.blogg.se
Fru Fundersam
18 oktober 2007 19:11
Jag håller med dig, malve. När man börjar läsa (för) många bloggar, så missar man i samtals-intensiteten. Det är samma med mig. Reflektionerna kommer aldrig på pränt.
Alma
19 oktober 2007 00:35
"Dom= de tärande, sjuka, invandrarna, de fattiga, de arbetslösa." = utsugarna = vi som inte kan jobba?
Frun har tänkvärda ord, som vanligt!
Vi som gjort vårt är inte nödvändiga längre. Oavsett ålder eller kraft eller kunnande!
http://carpediem.bloggagratis.se
Anna-Lys
19 oktober 2007 07:29
hi hi
För mig räcker det att du läser mina poster, så blir det lättare för Dig att komma ihåg :-D
Fast de är kanske för sensuella eller råsexiga? Ser dina besök men inget klotter, inte ens ett skratt. Är jag för svår? Eller rent utav trist?
(( kram ))
http://anna-lys.blogspot.com
Vita
19 oktober 2007 11:10
Jag håller med malve - ju fler bloggar man läser och kommenterar desto svårare blir det att föra ett "samtal".... å ena sidan skriver jag det jag själv vill i min blogg men blir väldigt glad för alla kommentarer och - jag går in och kommenterar hos andra...kanske för att göra dem glada eller för att de som jag ska få bevis för att deras texter berör snarare än för att föra ett samtal......för lite tid för reflektion - som i vanliga livet
http://vitabrevis.bloggagratis.se
Fru Fundersam
19 oktober 2007 16:07
Där fick du mig, Anna-Lys! Jag har själv blivit jättelat (?) på att svara hos andra. Ska försöka bättra mig .... Var mer aktiv med kommentarer förut. (Du är INTE trist!!!!!)
Och Hannele, din blogg är så överväldigande och härlig. Känner att jag inte hinner läsa allt och kommentera ... (står med svansen mellan bena) Men jag blir JÄTTEGLAD att du tittar in hos mig. Man behöver inte reflektera så mycket heller. Det är Ok med att kolla runt och se om det ger idéer för nya tankar. Det går ju inte att samtala med ALLA som man besöker ... Då skulle ju det "verkliga" livet inte hinnas med. Precis som du också skriver, Vita. Och malve.