Saskia

Saskia har ett namn med klang.

Hon jobbar på ett pilsnerpang.

Häller upp öl åt grabbarna.

Grabbarna tycker hon är bra.

Grabbarna tycker hon är bra.

Sen är det inget mer med det.

Saskia hon är vindögd, se.

Fast hennes blick är ren och klar

väcker den löje hos envar.

Väcker den löje hos envar.

Hon är tyst och obemärkt,

hennes uniform är stärkt.

Men hon var vacker och när hon log

så att man efter andan drog.

Så att man efter andan drog.

Jag lät min blick gå upptäcksfärd,

och det var faktiskt mödan värd.

Ju mer den såg, ju mer den fann,

hon var ju rent otroligt grann.

Hon var ju rent otroligt grann.

Sen jag mig med en pilsner stärkt

sade jag: -Fröken, har ni märkt?

Har det ännu ej slagit er

att jag har iakttagit er?

Att jag har iakttagit er?

Hon sa: -Min herre, det är sant.

Orsaken är mig obekant.

Då tog jag mod till mig och sa:

- När blir ni ledig, Saskia?

När blir ni ledig, Saskia?

Vi såg en film om romantik,

sen drack vi kaffe på ett fik.

Jag följde henne till hennes hus,

i våra hjärtan brann ett ljus.

I våra hjärtan brann ett ljus.

Saskia hade sovalkov

och hon var vacker när hon sov.

Och vi var vakna, mer än nog

då hennes väckarklocka slog.

Då hennes väckarklocka slog.

Saskia är ett namn med klang.

Hon jobbar på ett pilsnerpang.

Hon ser i kors vart än hon ser,

men hon är vacker när hon ler.

Men hon är vacker när hon ler.

Jag läste hos Avataria om den sagobild som etsat sig fast i hennes minne. Hon skrev också om varför och hur hon ser på sig själv som barn och som vuxen. När jag ska tänka på vilken sagobild jag tyckte om, så blir det denna:

Solägget. Och ska jag analysera ... så blir det väl .... att jag var nyfiken, romantisk och förundrad över mycket som barn. Men samtidigt snäll, "uppfostrad" och "rättrådig" (som Elsa Beskow också ville att barn skulle vara ...) 

Om jag ska tänka på vilken saga som jag blev mest nervös inför, så var det Kejsarens nya kläder. Undrar om det var för att jag var rädd att göra bort mig, inte klara av att vara duktig och att ha makt? Att jag skulle synas och genomskådas?

Och på frågan vilken sagofigur jag identifierade mig med, blir svaret Snövit. (Flickan var så vit som snö, så röd som blod och hade hår så svart som ebenholz, och därför fick hon namnet Snövit.) Och varför det, undrar jag? Kanske för att jag hela tiden som barn, fick höra att jag var söt. Och att jag ständigt hade dåligt samvete för alla andra som inte var så söta och hade det så bra som jag ... ? Och att jag var duktig (och städade åt dvärgarna). Och att jag längtade efter en prins - kärlek - som skulle befria mig från sömnen i kistan ...(?)

Tja?

Så kan man tänka om sagor och varför och hur de påverkat oss. 

När vi ska logga in och när vi ska lämna kommentarer,

kommer det ju upp en ruta med en bokstavskombination,

här på bloggagratis. På andra ställen kan det vara en

kombination med bokstäver och siffror, men här är det

fyra bokstäver.

Nyss, när jag var inne hos Alma, kom följande kombination:

k n d m

Då läser jag (så klart) kondom och tappar nästan bort mig i

vad jag tänkt skriva ... 

Tänk om man skulle skriva det som dök upp i huvudet

efter att man sett sin bokstavskombination. Då skulle

nog kommentarerna bli mer intressanta ...