Blodet det skvätte på tapeten ...
Är inte säker på att texten är alldeles korrekt,

men så här minns jag Lincoln-visan:

Har ni hört den förskräckliga händelsen,
den är sann för den hände just nu,
när som kungen av Nordliga Amerika
blev skjuten, ja skjuten mitt itu.

Skruvaluttan tjong, faderallan-lej

skruvaluttan tjong fallerej
när som kungen av Nordliga Amerika
blev skjuten, ja skjuten mitt itu.

Han gick ut för att se kommedianterna
för det roade Hans Majestät
Men inte kunde han väl tänka,
att han skulle bli skjuten just för det.

Skruvaluttan tjong, faderallan-lej
skruvaluttan tjong fallerej
Men inte kunde han väl tänka,
att han skulle bli skjuten just för det.

Men då kom det en bov genom dörren,
usch, så hiskeligt vådlig han såg ut!
Och i näven så bar han ett geväder,
som var laddat med kulor och med krut.

Skruvaluttan tjong, faderallan-lej
skruvaluttan tjong fallerej
Och i näven så bar han ett geväder,
som var laddat med kulor och med krut.

Och så sköt han den kungen i planeten
så att huvudet skutta från hans hals,
och bloden den stänkte på tapeten,
och kammartjänarn frågte: va befalls?

Skruvaluttan tjong, faderallan-lej
skruvaluttan tjong fallerej
och bloden den stänkte på tapeten,
och kammartjänarn frågte: va befalls?

Och så lade dom kungen på en soffa
och strök balsam uti hans hår.
Och kungen han tog sej åt huvet:
- Det va fasligt så illa jag mår.

Skruvaluttan tjong, faderallan-lej
skruvaluttan tjong fallerej
Och kungen han tog sej åt huvet:
- Det va fasligt så illa jag mår.

 

"Å adjö" sa den beskedlige konungen
"nu till himmelens glädje jag far,
där små änglar de vifta med händerna,
så förinnerligt roligt de har."

Skruvaluttan tjong, faderallan-lej
skruvaluttan tjong fallerej
där små änglar de vifta med händerna,
så förinnerligt roligt de har."

Och så dog den beskedlige konungen
och är salig, jag tänker, just nu.
Men fan anamma den boven,
som sköt den kungen mitt itu!

Skruvaluttan tjong, faderallan-lej
skruvaluttan tjong fallerej
Men fan anamma den boven,
som sköt den kungen mitt itu!

För alla som behöver gå ner i varv en stund:

Lugande toner med Lena Willmark och Frifot.

Och här en annan låt. 

Jag har ju som sagt hittat såååå vackra tapeter under de befintliga, i mitt hus. Säkert uppsatta ipå 1900-talet och 1800-talet. Men knappast på 1700-talet, för då var det väl bara förmöget folk som hade råd att tapetsera.

Och sånt folk har nog inte bott i Fru Fundersamhuset.

Men man vet aldrig ...

I alla fall har jag blivit tipsad om var man kan hitta vackra tapeter att köpa. Och tipsar vidare: Titta här. Och här.

Möjligen alltför kostsamma dock ....

... men inte Fru Fundersam.

Det är minsann fräckt att klaga, när man har ett så fint

gammalt hus i en kulturbygd, som jag och Herrn har.

Ett rriktigt gammalt hus, ursprungligen byggt i början

av 1700-talet. (Ganska litet, som tur är, Vita. Man behöver

inte ta ut sig!)

Mycket har vi redan renoverat. Inrett vinden till exempel

och gjort rum, vackra golv och tak. Och satt in en ny trappa.

Lagt om tegeltak och lagat grunden. Bytt bottenstock.

Rivit några väggar inomhus. Byggt ett litet kök - med renoverad

vedspis - och ett badrum på nedervåningen. Dränerat runt huset,

lagat panel och målat med falu rödfärg, renoverat ytterdörr,

renoverat en kakelugn, fixat i ordning tomten och planterat

gammeldags växter, tapetserat och målat med linoljefärg invändigt

här och där på väggar och fönster.

Så klaga ska jag inte ...

(Fast det alltid är en aning rörigt .... )