I badrumsfönstret är det i alla fall fint ...

... i matrummet.

Men igår såg det ut så här:

I andra hörnet av matrummet står vårt nya skafferi i gammal stil.

Och inne i skafferiet ser det ut så här:

Tja ... Lite trångt just nu.

Glas och porslin ska bort därifrån och ge plats åt

potatis och andra godsaker.

Men hyllorna och väggarna är i alla fall målade invändigt.

Jojomensan.

Jo.

Man väntar på den ...

Jag har fått frågan av Johanna, hur det gick med vår duschvägg.

Och så här ligger det till:

Glasmästaren har varit här och mätt.

Och beställt ett specialglas.

Och vi väntar ....

För man kan ju nämligen inte sätta in vanliga duschkabiner eller duschväggar i ett utrymme med snedtak.

Men ...

Any day now.

Det tar tid att renovera gamla hus! 

Nu var det längesedan.

(Det här duger inte ....)

Mera sånger åt folket och åt frun !!

Gunwer Bergqvist sjöng den här när jag var liten:

Det börja' med en lakritsbåt

å sluta' med en bröllopslåt
Han bjöd på sega gubbar,

han bjöd på sega gubbar,

han bjöd på sega gubbar

- nam, nam!

Och apropå ...

så kommer fruns egen gube i låddan hem snart.

Och det är fredag! Och Frun har fått ett nytt golv.

Och köpt två nya blomkrukor.

Torrostade jordnötter,

japanmix och Fair Trade mörk choklad ....

Så det så! 

Själv är Fru Fundersam trött så jag ser i kors.

Var på bokcirkeln igår kväll och det blev sent innan jag somnade.

Och snickaren kom hit klockan sju imorse, så det var bara att kliva upp ...

Vi hade läst Onåd av nobelpristagaren J M Coetze den här gången.

(Här kan du läsa lite om handlingen + en recension.)

Och vi pratade om hur skickligt han vände på alla begrepp.

Hur han kunde få läsaren att ena stunden tänka att det är gott att följa sina begär. Och andra stunden visa konsekvenserna av vad som händer om man följer sina begär. Likadant med "viljan att vara godhjärtad".  Och följden av att vara envis och inte vilja styras av andra. 

Boken födde tankar om vad ett liv är, vad konsten tillför eller inte, vad makt innebär, och vanmakt.  Hur människor (individer/grupper av människor/stater) kan se på livet ur olika perspektiv och tvingas att byta perspektiv. Hur svårt det kan vara att se vad som verkligen är gott och ont.

Och framför allt visade den en man som lär sig empati och att älska.

Vad är det han släpper i slutet?

Släpper han fåfängan?

Överlåter han sig till helheten?

Lär han sig att se ur andras perspektiv?

Det verkar finnas oändligt att diskutera kring denna bok, där handlingen är förhållandevis enkel, men livets frågor i undertexten, desto mer komplicerade. 

Fru Fundersam gillar denna bok skarpt

och har nu läst den för andra gången!