I kväll.

En kväll utan stress.

Utan "att-göra-saker".

Inga besök.

Inga stora gester. 

Bara Herrn och jag.

Han gjorde middag (underbart gott)

och vi har slöat med kaffe framför teven.

Jag har klippt håret på Herrn.

Och allt är lugnt.

Ingen målning.

Ingen planering.

Inga måsten.

Plötsligt inser jag hur jagade vi annars är.

Lyssna och njut!

God natt! 

Uti vår hage

Uti vår hage där växa blå bär.
  -Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
  -Kom liljor och akvileja,
  Kom rosor och salivia,
  Kom ljuva krusmynta,
  Kom hjärtans fröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans.
Vill du så binder jag åt dig en krans.

Kransen den sätter jag sen i ditt hår.
Solen den dalar, men hoppet uppgår.

Uti vår hage finns blommor och bär,
Men utav alla du kärast mig är.

(Bild av Stenmark)

En gång i tiden lärde sig Fru Fundersam att inte plocka upp

"varje kastad vante". Att inte svara på varje provokation

som tonåringar försöker köra med.

Det borde vara en teknik som man kunde använda

mot sig själv också. Mot alla sina knäppa tankar

och känslor .... 

Jag skrev en kommentar på malves kommentar på mitt inlägg nyss.

Det handlade om hur det snurrar i huvudet en massa måsten och borden.

Att hjärnan och tankarna överfaller en med saker som man tror

att man måste göra.

Hur gör man för att bli av med såna tankar?

Mentala måsten och borden kan vara svåra att släppa.

Kanske går det att, varje gång det dyker upp ett måste/borde,

titta över HUR viktigt det verkligen är.

På en skala 1 - 100.

Och då kanske man lär sig att släppa lågpoängarna.

Låta dem vara.

Vad tror du?