Tant Tagg

20 oktober 2007 20:32

Hm....Det där med att vara strukturerad är ju något terapeuter gärna vill att man ska vara....och handledare i yrkeslivet. Är man inte strukturerad då faller man ner i depressionens mörker, tycks de tro. eller som handledare, tror man att den ostrukturerade personalgruppen på något sätt är dysfunktionell. Jag vet verkligen vad du menar med att släppa allt och liksom bli allergisk mot all struktur. Det är skönt att släppa taget och få komma försent när man alltid har haft någon på sin axel ända sedan skoltiden som sagt att man absolut inte kan komma försent.
Samtidigt är struktur något som ingår i många behandlingsmetoder, t.ex KBT, t.ex mot depressioner. I min profession använder jag t.ex ett strukturerat arbetssätt för personer med autism och det fungerar lika bra på mig som på dem.
Men har man tappat fotfästet i livet och inte hittar fast mark igen eller att depressionen gör att varje dag är en kamp, är kanske strukturen det enda man har att ta till och som håller en kvar i verkligheten.
Livet är inte lätt att leva alla gånger.
Och definitivt inte lätt att hitta mellanläget på.

Fru Fundersam

21 oktober 2007 18:26

Ja, Tant Tagg. Du vet precis vad jag menar.
En dag ska vi nog klara av mellanläget också ...

margus

21 oktober 2007 23:53

Önskar dig lycka till med planerat promenerande!
Med prioritering av utevistelse och promenad kommer kanske tillräckligt med energi för att resten ska ge sig själv...?
Så trodde jag för egen del. Men jag hade så dålig kondis att jag mest satt/låg utpumpad i ett per timmar efteråt;) I början. Det får man ju ta som det kommer.
Sen kom en period när jag faktiskt inte blev trött efter gångandet. Då VILLE jag göra mer och var på benen hela dagen.
Jag är också en Organisatör och Systematiker av naturen. Har väl mest jobbat och gnott i EGET intresse, inte för andra. Brände mig på det.
Har nu upptäckt att det är SKÖNT att slippa ta ställning, fatta beslut, styra och ställa hela tiden. Men det är ju så "fult" att bara "slappa".
Det är knepigt att leva. /Kram och lycka till!

Manne

22 oktober 2007 11:14

En stor skillnad tycker jag att det är....

Det är när jag själv skall planera, göra upp med tiden, fatta besluten som behövs för att kunna planera sin dag som blir så omöjliga.

Först när andra ser och vet och då jag förstått att det är en väg ut och att det är ett hjälpmedel mot depressionen, då fungerar strukturen.
Inte om jag skall göra den själv då är det en belastning som är svår att möta.

Fru Fundersam

22 oktober 2007 11:16

Tack margus. Jag har just gått sagens promenad och sitter nu nyduschad med en kopp kaffe ...
Ångande - både jag och kaffet.

Du verkar ha litegrann av samma historia som jag. Det är bra att få tips av andra hur man kan försöka.

Kram tillbaka! :-))

Fru Fundersam

22 oktober 2007 11:32

Hej Manne!
Det är svårt att ta sig ur depressioner. Kanske att man inte kan själv heller alltid? Jag vet inte. Men jag tror att när man blir MOTIVERAD på något sätt, går det lättare. Så det handlar väl om att se vad man blir motiverad av.
Du kanske kan skriva ner det DU verkligen gillar i livet, hur DU skulle vilja vara/ha det, och sedan ett slags handlingsplan/schema med ingredienser av detta, så att du börjar röra dig i den riktningen?
Och om du inte klarar det själv, kanske du kan be någon du litar på om hjälp??

KRAMAR!!!!!!