Ifrån Volga häromdagen

red jag, kom jag genom hagen,

mötte Minka, blev betagen.

Minka, söta Minka.

Daggräs hade hon i handen, /Rättelse: DARRGRÄS ska det vara!/

körbärskorgen full till randen,

jag steg av min häst och band den.

Minka, söta Minka.

(Så minns jag texten ... Är det rätt?

- TACK för rättelsen i kommentaren!!!!:-)

Fru Fundersam har medicinerat i snart fem år.

Utan påtagligt resultat. 

Med en rad olika serotonin- och noradrenalinpreparat = antideppressiv medicin. Och senast också Lamotrigin - som egentligen är medicin mot epilepsi och bipolära sjukdomar, "men som visat sig vara bra i vissa fall mot utmattningsdepression." 

Och doserna har höjts och ändrats och hej och hå.

Men terapi vill ingen betala.

"För det finns ju de människor som lider mycket värre av akuta depressioner och av mycket svårare slag. Med självmordsrisker. Och det finns många som har svår panikångest." 

Vad ska man svara?

De ska ju så klart gå före i kön.

Fru Fundersam är bara trött.

Energilös.

Utmattad.

Men nu har Fru Fundersam inte lust längre.

Att käka medicin.

För det ger obehagliga biverkningar.

Men knappast någon verkan.

(Inte handlar det för min del om att ta lyckopiller inte ... )

Jag är lika trött, lika pendlande mellan håglös och lätt hoppfull.

Och jag kämpar varje dag med att vakna, peppa upp mig, hålla mig vaken, inte gå ner mig i trötthetsträsket. 

Tar och trappar ner nu med alla enorma mängder piller, sakta. Och ser om det kanske blir bättre utan medicin. (Fastän jag vet att man inte ska göra detta utan läkarens vetskap. Men just nu vill jag vara min egen doktor, för jag är trött på alla doktorer som provar och provar utan att veta vad de gör och utan att följa upp med provtagningar hur det verkar.) 

Fru Fundersam surfar runt på sidor om

inspiration och goda exempel.

Och inser att LIVET och TILLVARON blir så mycket enklare

om man rör sig i glada rörelser, omger sig med vackra ting, gör goda gärningar, tänker snälla tankar, använder sköna ord ...

Och skakar av sig alla fasthållande destruktiva känslor och tankar,

släpper alla negativa beskrivningar, struntar i alla sorgebringande

mönster.

Och lyssnar på befriande musik.

Jepp!

Så enkelt är det.

"Det ska inte va svårare än så..." 

Lyssna här!