Sago

9 oktober 2007 22:08

Hoppas din önskan infria sig snart och att en dag vaknar du med all energin och all glädje utan skuggan av utmattning.

Di

9 oktober 2007 22:20

trist att det ska bli så..finns det inget att göra för att återgå till ett annat läge?
Ha en underbar kväll! Kram :) fin valp..mjuk och go...

Fru Fundersam

9 oktober 2007 22:52

Tack, Sago!:-))
Ja, det är ju det jag undrar Di.
Men eftersom det verkar som om energilösheten bara fortsätter, så får jag vila och vänta och bida min tid. Jag kanske kommer på vad som trycker mig ...
Jag aktiverar mig varje dag så jag blir inte helt "utslagen" i alla fall.

Kommer nog igen, en vacker dag ...
Tack för din hälsning!!!!:-))
Ha en underbar natt!

liv

10 oktober 2007 19:33

Oj, vad jobbigt - och tråkigt. Det måste vara svårt. Om det känns bra att blogga och sova tycker jag du ska göra det. Och försöka utöka annat som du mår bra av. Jag har följt din blogg en del och det känns som att kultur är något du uppskattar och gillar?! Det tror jag är oerhört bra för själen. Sen måste jag säga att du är en riktig fena på sångtexter!!! Kram på dig!

Fru Fundersam

10 oktober 2007 20:36

Tack Liv!
Jo det stämmer. Kultur gillar jag. Jag tycker om att läsa, sjunga, lyssna på musik, tänka, se teater, titta på konst ...
Kram till dig med!!!

Miranda

10 oktober 2007 23:20

Jag känner igen mig i dina funderingar. Jag är inte sjukskriven längre, men tröttheten finns kvar. Har fått för mig att det är något som står ivägen och som orskar tröttheten, men jag vet inte. Ibland tänker jag att den kanske fanns där tidigare med, men att jag såg på den på ett annat sätt då.

Tänker att det är riktigt det som Liv skriver, att göra det man mår bra av och tycker om. Jag kan märka ibland att tröttheten blir värre när jag ger efter för den och prioriterar bort det som ger inspiration. Men... det är ett sökande känns det som.
Kram till dig!

Avataria

11 oktober 2007 12:22

Vet du, Frun! För mig har det hänt! Jag var kanske som du - jag levde i min glasbubbla, slog mot väggarna därinne men tog mig inte ut mer än något ögonblick i sänder. Jag var ständigt tröttröttrött...orkade inget, och gjorde jag ändå något så däckade jag. Men, nu i höst har något hänt. Jag vet inte vad, förutom att jag laddat på med vitaminer, fiskolja och rosenrot. Men nu är jag plötsligt pigg igen - jag orkar och det har hållit i sig i flera veckor nu...Jag känner inte igen mig själv...Men jag njuter! Jag önskar att du också kommer hit - snart!

Fru Fundersam

11 oktober 2007 15:33

Har samma tanke som du, Miranda: "Har fått för mig att det är något som står i vägen och som orsakar tröttheten". Om man då bara kunde få fram vad det är.
Å, så skönt Avataria! Jag LÄNGTAR till att jag når den dagen. (Men du, var försiktig så att du inte får bakslag.)