malve

21 oktober 2007 19:45

Problemet för mej är att jag har en massa dåligt samvete kopplat till det jag inte gör.
Egentligen är det många borden som inte blir gjorda, men de stressar ändå eftersom jag går omkring med dåligt samvete.

Det jag försöker göra just nu är att sänka kraven i mina måsten och borden. Till exempel: jag måste laga mat, men det kanske inte behöver vara så himla ordentligt precis varje gång...
Får väl se om det lyckas...

margus

22 oktober 2007 00:04

Tror att du är inne på ett bra spår med skalan. Män brukar vara bättre på detta än vi kvinnor. Du vet... "det ordnar sig".
Husbonden har lärt mig lite av detta. Det roliga är ju att det faktiskt "ordnar sig" även om man inget gör, dvs. om man inte bryr sig om HUR det ordnar sig.
Handlar det om att släppa kontrollen, tro...? Och makten (och härligheten;)? Låta saker ha sin gång utan bekymmer.

maria

23 oktober 2007 11:50

Jag tror att "måsten" påverkar på olika sätt... Det är en sak om jag, personligen vill ha det på ett sätt och det blir ett måste för mig. Exempel, jag vill bädda sängen, för jag vill få njuta av att lägga mig i sängen bäddad så:) Då blir det inte till ett måste som tynger mig men om grannarna bäddade sina sängar på ett speciellt sätt och jag tynger mig med måstet att bädda på samma sätt, då skulle det bli till ett onyttigt måste...

Likadant är det när man tror att det finns ETT enda sätt att städa eller ETT enda rätt svar på hur ofta man bör städa, eller annat, och så vidare... Jag tror att måsten blir onyttiga när de inte har kommit utifrån ens egna behov, utan av det man tror att alla andra gör, ser det som det enda normala i sammanhanget och pressar sig själv till att "hänga" med...

Men det kan säkert vara så att man många gånger TROR att det är ens egna behov som säger måste! Så kontentan av detta blir nog att vikten av att våga lära känna sig själv och SINA behov och måsten är A och O, att inte bry sig så mycket om andra och deras behov och måsten... För alla har vi våra egna måsten och dessa kan vara nyttiga i lagom omfattning förstås...

Fru Fundersam

23 oktober 2007 13:06

Vikten av att våga SE sig själv och sina måsten, håller jag med om, maria. Och sedan att ifrågasätta sina måsten, om man faktiskt inte mår bra av dem. För livet ska väl ändå inte bli en räcka måsten - en plikt?!

Tack för din kommentar!

Robbish

25 oktober 2007 02:05

Dom jobbigast måstena "måste" ändå vara dom där det är ett måste för att jag ska kunna existera i detta samhälle "vi" har byggt upp, men som jag personligen är rätt främmande inför. Finns rätt gott om dom.

Även om bädda sängen säkert var en metafor/symbol för något större så tycker jag att vi alla borde slå oss fria från dessa bojor. Att dagligen göra saker utan att knappt reflektera varför utan bara för att andra gör det eller det är alltid så vi/jag gjort etc. Alla dessa småsaker... Även om det skrivs att det finns fler sätt att göra saker på så tycker jag att problemet ligger mycket i vad vi gör. Vad gör vi? Hur mycket av mitt liv lever jag som jag vill ställt mot hur mycket av mitt liv jag lever för att andra har satt upp ramar jag tror jag måste följa. Alternativt det är lättast att följa dessa ramar utan att själv försöka sätta nya.

Ligga i nybäddad säng i all ära - men att ligga i samma obäddade säng med rätt person är bättre :)

Pradoxalt så tror jag det handlar om att släppa kontrollen och ta den på samma gång.

Stora frågor borde få ta mer plats! Mina 2 cent...