Fru Fundersam vill nedan tillåta sig att citera Karin Johannisson,

som skriver i DN om hur samhället och individen interagerar. Eller

snarare lider brist på en frisk interaktion.

I hennes inlägg "Samhällskroppen",

handlar det om det populära utbrändhetsbegreppet.

Om vad det egentligen är.

Vad det är ett tecken på.

Och hur man väljer att reagera på dess konsekvenser.

Skönt att någon ser på problemet från den nivån också!

Och uttalar sig om utbrändheten som ett samhällsproblem

Karin Johannisson citerar i sin text också i sin tur

Johan Asplund, som skriver:

”Utbränning uppstår ur den abstrakta

socialiteten, ett samhälle som tappat förmågan till

interaktion med en alltmer förfrämligad individ som

i sin tur förlorat förmågan att vara i världen.”

Hon hänvisar vidare till Torbjörn Friberg som

”är inne på liknande tankar i sin avhandling "Diagnosing

Burn-out" (2006). Utbrändhetsdiagnosen är en dimridå

över det egentliga problemet.”

Lite längre ner i sin text skriver hon:

”Individen är spänd, alltså skall hon

avspännas. Men vem frågar varför Jeppe spänner sig?

Just nu är det för övrigt inte avspänning som gäller utan

mindfulness, medveten närvaro. Till och med stressexperterna

själva exekverar den. Inget fel med det. Men bättre att bli

närvarande i världen (gratis) än bara i sig själv."

Läs hela texten av Karin Johannisson,

på DNs kulturdebattsida här.

 

Miranda

24 oktober 2007 15:48

Jag läste också det. Tänkvärt. Var på väg att skriva om det själv. Det finns ju ett annat sätt att se. Om ansvaret och skulden inte behöver hamna på individen är kanske en del av problemet löst. Tänker bl.a på det dåliga samvetet som jag själv och många andra verkar känna.

http://mirandasmellanrum.blogspot.com

 

Robbish

25 oktober 2007 02:27

Mycket uppiggande att läsa denna text.

Synd bara att jag gett upp hoppet om förändring. Alla dessa experter som formulerar det så bra. Ändå lyssnar ingen.

Snälla kan någon slå en fet jävla stekpanna i skallen på hela världen och bara få den att stanna upp för ett ögonblick. Sen när ringandet i öronen släpper så kanske, kanske kan vi se på saker lite annorlunda. Den stora massan alltså. Den som betyder något.

Alla som inte känner sig bekväm med den här världen och vart respektive person tycker att den är på väg, sträck upp en hand! o/

Klart som fan man känner sig trött.

 

Fru Fundersam

25 oktober 2007 15:15

En underbar formulering, Robbish!
- "Snälla kan någon slå en fet jävla stekpanna i skallen på hela världen och bara få den att stanna upp för ett ögonblick. Sen när ringandet i öronen släpper så kanske, kanske kan vi se på saker lite annorlunda." - Helt lysande!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...