Efter vår "utemiddag" på filten,

traskade vi in i Gävle Konserthus

med den här fina utsikten:

Och där lyssnade vi på den alldeles underbara sångerskan Sara Isaksson, som höll konsert tillsammans med favoritpianisten Anders Widmark och ett band med tre unga, begåvade artister.

De framförde flera låtar från den skiva som OFTA snurrar i Fru Fundersamhuset:

Och så låtar från den nya, Pool of Happiness:

Sara Isaksson sjunger RAKT IN I HJÄRTAT på Fru Fundersam.

Vi NJÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT!

Och köpte plattan efteråt!

Suck ....

Fru Fundersam har packat picknick-korgen.

Herrn ska få en födelsedagsutflykt i solen,

med konsert efteråt. 

Thomas Cole "The Picnic"

Somliga saker som man gjort en gång ...

fick tråkiga konsekvenser för andra människor.

Men det förstod man inte, då.

Var går gränsen för ens eget ansvar? 

Man kan ju alltid själv försöka bli och vara och agera bättre.

Man kan i efterhand ångra och be om förlåtelse, för att man den gången inte förstod bättre.

Men man kan ju egentligen inte ta ansvar för hur andra

TÄNKT och TOLKAT och AGERATutifrån vad man själv nu gjorde.

De hade ju också ett val ... (Åtminstone i teorin).

Konstigt nog ligger det ändå kvar saker och mal i en.

Sådant som man borde ha gjort annorlunda .... 

Tänk om det bara handlade om tre ynka dagar ...

Kommer ni ihåg den här?

Ego, ego ....

Eller:

Se vad du har!

Gräv där du står!

Du har ALLT inom dig.

Läser i mina egna gamla inlägg här på bloggen.

Framförallt i kategorin: "Tankar om jaget".

Och ser hur jag kämpar, tänker, försöker, pendlar, letar, söker, finner, tappar, söker, vet ...

Egentligen VET jag ....

Men glömmer & glömmer ....

Jag hittade detta citat i ett av mina gamla inlägg:

Njut av det du har, det är vägen till lyckan

(Sanna Edin)

Problemet med utmattningsdepression/utbrändhet,

är att man efter en tid tappar bort sitt eget jag.

Och tron på sig själv.

Och sin egen förmåga.

Och jag har tappat bedömningsförmågan att veta

• vad jag kan och inte kan
• vad jag vill och inte vill
  
• vem jag är och inte är.
  

Jag VILL fungera igen.

Det är vad jag vill.

Och först när jag fungerar kan jag välja.

Tror jag.

Eller kan processer pågå samtidigt?

Kan man återfödas och växa i sitt JAG,

samtidigt som man provar sin kraft - hur mycket man orkar arbeta med,

och prövar olika yrkesområden - för att se och förstå vad man vill

och vad som är bra för just mig?

Allt som skrivs är sannerligen inte litteratur.

Men VEM bestämmer HUR litteratur ska vara?

VEM har tolkningsföreträde att kunna upphöja anteckningar i flöde till att vara litteratur. Eller motsatsen!

Fru Fundersam läser vad Leif Zern har att säga om Lars Noréns dagbok. Han klassar inte boken som  litteratur och säger att han överhuvud taget inte skulle ha recenserat den om inte det var för det att den ingår i en debatt.

Boken är ingen litteratur, utan innehåller:

samtal, skvaller och intimiteter. Ändå händer ingenting. Det är bloggprosa, korta sms-meningar, så mekaniska att det lilla ordet "jag" hakar upp sig, som i citatet ovan, och när det någon gång lyfter och låter vackert handlar det mer om den suggestivt malande rösten än om tankarna och hur de gestaltas. 

Och längre in i recensionen förklarar han hur han tycker att Lars Norén beter sig gentemot sina medarbetare - förmodligen inräknat skådespelare och  kulturrecensenter och hur han skriver:

Lars Noréns förhållande till verkligheten liknar spädbarnets förhållande till bröstet: så länge det kommer mjölk ler och jollrar han, sinar den riktar han sin destruktiva ilska mot mamman. Hans skrivsätt kommer direkt ur det omedvetna och sträcker sig utan mellanled mot föremålen för hans begär. Där finns ingen distans, ingen blick från sidan, ingen reflektion eller förmåga att bryta den primära bindningen till det som antingen tillfredsställer honom eller väcker hans raseri.
---

Som så många sönderälskade konstnärer kan han inte få nog av kärlek

 Hela recensionen finns här. JA. Fru Fundersam funderar ...
... över om varje människa ibland behöver kräkas ut sin skit - så som man har tillåtelse till i sin dagbok.  Men, som sagt tidigare: Det är inte lika självklart att man drivs till, har eller tar sig tillåtelse att oreflekterat ge ut skiten. Då måste man nog vara "känd" först. För att förlagen ska "satsa på" boken. (De räknar ju med vinning!)
 Lars Norén har sagt att det skulle vara hemskt om han har skadat några svaga männi­skor. Om han missat att skydda någon ... (Se gårdagens artikel i DN)
 Bumerangeffekten  brukar snart visa sig ...
Och frågan är vem boken skadar mest?
 

 

Frun tog nyss en timmes långpromenad ...

När jag gick ut var det sol och nu när jag kommit hem

har kvällens mörker lagt sig över nejden.

Men JAG har släppt in ljuset i mig.

Och jag känner mig alldels lugn och lycklig igen.

En dusch på det här ...

och sedan en stor kopp varm té.

God kväll!