Flamsighet - Ibland är det = lycka.När man är så trött att all vuxenstelhet försvinner och hela ens jag blir den barnsliga utflippade lyckan. Som inlägget Flamsa den 26 januari 2007 hos Therapeutic Pictionary.

En av tre människor ljuger om vilka böcker de läst. Enligt Expressen. Här är Fru Fundersams svar på Expressens ärlighetstest. De lästa titlarna är feta.1. "Jack" av Ulf Lundell.2. "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg. (Har bara sett film)3. "Hemsöborna" av August Strindberg.(Har sett på teve)4. "Nässlorna blomma" av Harry Martinsson.5. "Röde Orm" av Frans G Bengtsson.6. Arn-böckerna av Jan Guillou.7. "Sagan om ringen"-trilogi av JRR Tolkien.(Halva ungefär, innan jag lessnade.)8. "Krig och fred" av Leo Tolstoj. 9. "Svindlande höjder" av Emily Brontë. (Halva. Men har sett film)10. "Män är från mars, kvinnor från Venus" av John Gray.11. "1984" av George Orwell.12. "Lysande utsikter" av Charles Dickens. 13. "Harry Potter och de vises sten" av J K Rowling. (En bit av första boken ...)14. "Jane Eyre" av Emily Brontë.15. "Da Vinci koden" av Dan Brown.16. "Anne Franks dagbok" av Anne Frank.Det är inget problem för mig att jag inte läst alla böcker som man ska ha läst. Inte längre. Men det var pinsamt ibland, när jag var yngre ... Om jag nu ska vara ärlig

I Fru Fundersam-trakter snöar det!Långt borta är vårluften från i helgen.

Tack för alla hälsningar och kommentarer efter det att jag åkt iväg till Götet!Sovit till tolv idag. Och sedan har jag försökt att i efterhand anteckna mina intryck från alla filmer, men det är svårt. (Mycket kommer antagligen att poppa upp i huvudet framöver.)Jag ska ge mig in på några andra bloggar och se vad som hänt här i bloggvärlden, medan jag varit borta.Fru Fundersam är rentav nästan snurrig av alla filmupplevelser.

Det är korta filmer som mest liknar elevarbeten. Men de ger ändå otroligt många intryck och i och med det korta formatet, blir det lättare att se vad som fungerar. (Fru Fundersam börjar titta lite mer uppmärksamt nu ...)Den första filmen som visas är: Lasse Rules. Regi: Lizinka Palmstierna, 2007Salongen är full av vuxna och barn under denna film, där filmen också handlar om barn i skolmiljö. En liten svarthårig kille med utländsk pappa, som vill vara Lasse i Bullerbyn - den starkaste i klassen. Jättesöt film om både det tuffa i att vara barn och om glädjen att vara barn.Så går alla barnen ut ur salongen och filmvisningen fortsätter med:Ska vi hångla först. Regi: Erik Varde, 2006Första gången. Två unga - ett par - som har bestämt sig för att "äntligen" göra det. Också en mycket söt film med talande bilder och nästan ingen dialog. Utvald från Novemberfestivalen. Gunnar och Anette . Regi: Sebastian Torngren Wartin, 2007Så här står det i programmet om filmen:"Gösta Ekmans berättarröst ledsagar tittaren i denna pastisch på TV-klassikern Farbrorn som inte vill va' stor. Här är farbrorn utbytt mot ett stornäst äldre par som tittar på TV, går promenader och funderar på att dränka varandra. (AA)" Och så var filmen! Signaler Regi: Anders Habenicht, 2007 Som i många andra filmer, berättas det vad som hände och vad som skulle kunnat hända. Ett slags stannande av tiden och funderingar kring varför. Handlingen skildrar hur en flicka våldtas och hur man försöker finna förövaren.When Music Ends. Regi: Andreas Fernbrant, 2007 Om kris och skapande somväg ur krisen. Vackert men inte så märkvärdigt.Goodbye Bluebird Regi: Lisa Aschan, 2007 En far och en dotter. Som tappat kontakten med varandra. Nu ska fadern dö och filmen slutar symboliskt med att dottern tar tillvara det som de ändå hade gemensamt.Hold Me . Regi: Lars Bergbom, , 2007I USA utspelas denna film som är lite längre än de andra. Fyra olyckliga människor skildras, en och en. Och så vävs ändarna ihop. Till en familj där man inte kommunicerar.Efter kortfilmerna fikar vi och tar oss sedan till Folkan där vi ska se vår sista film. Dags för stora skratt och härlig humor:Clash of Egos Regi: Tomas Villum Jensen, Danmark, 2006Här får vi chans att skratta åt allt pretentiöst i filmmakeriet. Och åt "den svåra konsten" att skilja konst från skräp. Regissörer och skådespelare är stora Egon och andra filmer och filmbranschen häcklas lekfullt. Hur roligt som helst. Dansk film är fantastisk!!!! Och så avslutar vi filmfestivalandet med en middag på en indisk restaurang, innan vi tar flygbussen till Landvetter för att återvända med flyg till Arlanda och därefter vidare till Fru Fundersamhuset.Vilken underbart uppfriskande helg!!!TACK FÖR DEN.

(Bilden visar den grekiska dansen på restaurangen vi besökte framemot kvällen.)Morgonpromenad i solsken. Ahhhhhh ... Jag andas Göteborgsluft. Det gör mig gott.Dagens första film är isländsk: Children. Regi: Ragnar Bragason, Island, 2006Filmen i svartvitt foto, är Islands Oscars-kandidat och utspelas i ett ruffligt hyreshusområde i Reykjavik. Miljön är ruffig. Kommunikationen mellan människorna bristfällig. Vi möter en ensamstående fyrabarnsmamma som försöker få ihop sitt närapå omöjliga liv och framförallt hennes ensamme lille son. En vuxen, något "retarderad" man som bor hemma hos sin mamma. En ensam, våldsam man som inte har några spärrar - också han ensam .... Och hur dessa barn i alla åldrar försöker leva i något som ska likna familjeliv. En stor filmupplevelse. Jag tror att denna film kommer att stanna kvar längst inom mig, även om jag nu inte kan förklara varför. Det är svårt att analysera film - vad det är som gör att heleheten uppstår. Att filmen startar tankeprocesser och känsloprocesser ... Att den ger plats för egna slutsatser och tolkningar. Att den ger värdefulla insikter. Därefter dags för filmen Fresh Air. Regi: Ágnes Kocsis, Ungern, 2006Skam till sägandes måste Fru Fundersam medge att hon somnade in en stund under visningen. Inte för att filmen var dålig, men för att frun var så trött. Det jag såg av filmen var ändå häftigt. Hur två kvinnor - en mamma och en dotter - lever i ett slags stumt liv. De kan inte kommunicera med varandra. Men båda bär på varsin inre längtan - en skapande drivkraft. Mamman, som jobbar som toalettvakt, sprayar goda dofter runt omkring sig och skurar och fejar sina toalettrum. Hon klär in sin lilla kur med tyger och blinkande plastrosor - det som hon uppfattar som skönhet. Hon drömmer om att våga förenas med en man, men lever sitt inrutade liv nere i underjordens toalett, där hon ändå lyckas skapa något av ingenting ...Och dottern - en tonårsflicka med hoppsasteg - ritar kreationer, skapar egna kläder och drömmer om ett annat liv, långt ifrån mammans ...I flickan såg jag den tysta flickans inre storhet ... Klockan tre såg vi så den finska filmen Year of the Wolf. Regi: Olli Saarela, Finland, 2007Här hamnar vi i en romantisk, övre medelklassmiljö. Universitetskurser i vackra byggnader med den medelålders manlige lektorn som älskar litteratur och litteraturvetenskap, men finner sig vara mitt i sin skilsmässa. Och den unga undersköna, begåvade studentskan som inte får flytta hemifrån, då hon hara epilepsi. Vackert, romantiskt, insiktsfullt .... men kanske lite för mycket? Fru Fundersam tyckte ändå mycket om filmen, som kändes europeisk, snarare än finsk.Vi har en stund att ta oss kaffe med semlor och öl eller vin därefter. Det finns ett café på Avenyn där vi parkerat oss och ringer i våra mobiler till nära och kära. Så har vi promenerat till biografen med dagens sista film som blev den isländska Parents. Regi: Ragnar Bragason, Island, 2006Det här är "en tvillingfilm" till morgonens "Children". Nu är de vuxna - föräldrarna - mer i fokus. Föräldrar som inte räcker till, till att vara föräldrar. Otroligt bra gjord film också denna. Svenske skådespelaren Reine Brynolfsson gör en av rollerna. Ååå, man vill snart skrika åt alla människans brister! Varför ska det nu vara så svårt att visa varandra kärlek? Att leva TILLSAMMANS istället för var för sig!Lördagens mat blir grekisk. Vi sitter på en restaurang där gästerna också till stor del är greker. Fantastisk miljö och snart börjar den grekiska musiken ljuda och grekerna dansar. Själva sitter vi och pratar. Om alla fantastiska filmupplevelser.

Det är smockfullt i salongen. Vi sitter utspridda på enstaka lediga platser. Och när storfilmen Goya's Ghosts- Regi: Milos Forman, Spanien, 2006 - ska börja, inleds visningen med att regissören själv presenteras på scenen tillsammans med huvudrollsskådespelaren Stellan Skarsgård. Häftigt! Det här är påkostat! Ljudligt, stort, mycket! Inga skira antydningar med sköra inifrånperspektiv. Här handlar det om skildring utifrån. Mycket, mycket, mycket ....Spanska inkvisationen skildrad ur Goyas perspektiv. Hur han såg sin samtid och gjorde bilder av vad som hände. Det blir som en stor saga eller ett reportage över hur kyrkans makt får förfärliga konsekvenser för de människor som blir dess offer. Kanske inte en av Formans allra bästa filmer, men han har ju blivit äldre också ... Intressant och spännande ändå. Att i bilder se en historisk verklighet. Mängder med storslagna skildringar och detaljer att smälta. Konsten inte minst. Stellan Skarsgård är stor och häftig i rollen som målaren Goya.Promenad hem till hotellet och några glas vin och god ost till samtalet om den första sagens alla upplevelser.

Nu har vi sett en svensk, en norsk och senast en finsk film. A Man's Job. Regi: Aleksi Salmenperä, Finland, 2007En man blir arbetslös och vill inte berätta det för sin fru, av något slags hänsyn, eftersom hon lider av depression. Så han kliver upp tidigt varje morgon och traskar iväg till ett hak ... Får nys om ett hantverksjobb som visar sig bli lönsamt ... han ska klä av sig naken och borsta en kvinnas hår. Han hittar en ny nisch, ett nytt sätt att tjäna pengar - han tillfredsställer kvinnor. Hur de än önskar ... Till en början hörs skratt i den fullsatta salongen. Filmens historia är så absurd. Men det komiska övergår i svärta. Alla skratt fastnar i strupen. Det här är inte roligt. Filmen visar upp en förfärlig utsatthet om bedrövliga villkor.Återigen kan man se vad brist på kommunikation och livslögner får människan att fatta beslut som långsamt ger värre och värre konsekvenser. Hur anpassningsbar ska man vara?Efter den här filmen måste vi genast äta. Det blev lite väl magstarkt med den svarta filmen. Vi har en kort stund på oss och hittar en nyöppnad fransk restaurang av det enklare och trevligare slaget. Jättetrevlig personal som snabbt serverar oss en härlig måltid. Dags att hasta vidare till kvällens sista film.