Det har varit en fin dag.

Soligt och blåsigt.

Lite höstkänsla.

Grannarnas barn har lekt och skrattat utomhus.

Jag har beundrat solrosor, rensat runt buskar och träd, plockat in buketter med ringblommor, smakat äpplen och päron från trädgården och ätit av de egna morötterna, till middag.

Och, fastän det är så sent på sommaren, smakade jag också några smultron (månadssmultron) från landet. Inte så söta som tidigare i sommar, men ändå!

Livet är bra skönt.

Ibland, när jag tänker på hur jag var en gång,

vad jag drömde om,

så ser jag att en hel del av drömmarna har blivit verklighet.

Jag är en romantiker i grund och botten,

och har drömt om kärlek, många barn,

stearinljus, trasmattor och katter.

Hus på landet, rosor och kakelugnar.

Vedspis, trägolv och spetsgardiner.

Jag tror att det handlade om att få leva enkelt och vackert.

Självklart och nära. Att få vara den jag är.

Att få leva i kärlek.

Vägen hit har varit krokig och många gånger har jag irrat bort mig.

Det är inte alltid praktiskt möjligt att hitta sig själv och sitt sanna liv mitt i jobbstressen och stadstrafiken och hämtning på dagis och skynda sig till affären och byta blöjor och  skjutsa till fotbollen och laga köttfärssåsen och läsa godnattsagan och gå på föräldramöte och diska upp hela disken.

Och ändå är det ju det som är livet som pågår!

När barnen plötsligt blev vuxna, la jag i en ännu högre växel, eftersom jag redan hade farten uppe, och jobbade mig upp ovanför marken, högt upp iluften ... Pang, bom, krasch!

Och inte förrän nu har jag landat i verkligheten.

Den verklighet där jag lyssnar på mig.

Min verklighet.

Som jag kan forma som jag vill ha den.

Där jag kan rulla ut min trasmatta.  

Här är ytterligare en favorit från ungdomen.

Lyssna på Turids Välkommehus här.

En eternell i varje stam

för att leda dig säkert fram

till ett Välkommehus

- ett litet ljus i natten.

Jag har dukat mat och vin,

med kristall och vitt porslin

på ett välkommebord.

Små ljusa ord, emot natten.

Men nu så har jag inget hus.

Av stearin är mitt enda ljus

och väggen av betong,

för det här är en sång ur staden.

Men nog har jag råd med bröd och te

och kan ju ändå sjunga och le

dig en välkommesång

varje gång - om du vill ha den.

Fast så munter är den väl ej,

dock en visa från mig till dig

av lite gryningsljus.

För skogsmorgon får väl vänta.

Men du är välkommen den dag

som vi kan lämna stenarnas stad,

för ett Välkommehus

- ett litet ljus, i en glänta.

Kom just på att nu, tretti år senare, är det ju det Fru Fundersam har gjort: Flyttat ut från stenarnas stad till välkommehuset ...

Jag lyssnade mycket på Monica Törnell när jag var tonåring.

Hon hade en liten låt som gick ungefär så här:

Och gisa vad det var i mörstbörst,

i mörske skuen.

Gisa vad det var i mörst!

En Alrik han gick ut på vejen,

i mörke skuen.

Och gisa vad det var i mörstbörst,

i mörske skuen.

Gisa vad det var i mörst!

En Alrik han gick bort sig på vejen,

i skuen.

En Alrik, på vejen, i skuen.

Joodu!

Fru Fundersam är sugen på fest!

Det har redan börjat spritta i benen.

Musiken dånar här hemma och Frun svansar omkring

och gungar i takt.

Jippi! Pippi! 

När mina barn var små satt vi ibland och tittade på teve tillsammans. Och bland barnprogrammen minns jag särskilt programmen om Joel:

Joelbitar.

Om den lille pojken med Downs syndrom.

Och det jag minns mest är sången i programmen.

(Den minns mina barn med och går ibland och sjunger på.)

Så här gick den:

Kommer du ihåg hur det var förra vintern?
Kommer du ihåg alla stjärnor och strutar?
Kommer du ihåg när vi var på ett jättekalas?
Kommer du ihåg hur det var förra sommar’n?
Kommer du ihåg hur du bada’ i havet?
Kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt?

Här är ett klipp där man kan lyssna och se Joelbitar. 

Jag ser av kommenrtarerna att fler gillade Mosebacke Monarki.

Här är en länk att läsa mer om "antagligen den enda kvartett som bestått av fem personer":

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mosebacke_Monarki

Jag har sökt efter texten till

"Där låg hon redan naken i tambur'n",

men inte hittat.

Är det någon som har den?

Dessaa rader minns jag:

- - -

Nog är det väl synd på chokladen

och kaviarn, när ingen vill ha den.

Och blomman som sloka' med bladen.

Att bjuda generöst, det är ju meningslöst!

 

Champagneflaskan ..

 

- - -

 

Trehundrasextifem och femtisju till ingen nytta,

för där låg hon redan naken i tambur'n. Aj, aj!

Där låg hon redan naken i tambur'n. Oj, oj!

Där låg hon redan naken i tambur'n.

AJ! 

 

 

Antar att vi liknar såna - Herrn och jag - blöta katter alltså.

Efter promenaden.

Som började i vackerväder, men övergick i regn och mörker ...

Uppfriskande! ;-)

En varm dusch och en torr handduk.

Så var saken ur världen.

(Tackar för att jag har tak över huvudet!)

Nu blir det kvällsmys innan det är dags att somna.

God kväll i blötan!