Lyssna på Sofia:

Flickan och kråkan 

Och tro på att drömmarna kan bli sanna!

Ha en fin dag! 

När Fru Fundersam var liten

drömde hon om HONOM.

HAN som skulle komma ridande på en häst,

med flygande man och ta henne med.

Som i sagorna.

Så uppfostrades vi flickor.

Att VÄNTA på den som skulle rädda oss.

Vårt mål var att bli gifta.

Att bli fruar.

Och ändå skulle vi utbilda oss, så klart.

Vara duktiga.

Och vackra.

Och SNÄLLA. 

Men undergivna, så klart.

Inte besvärliga och bråkiga.

Vi skulle vara flexibla och smidiga.

Överseende med pojkarnas alla hyss.

Inte konstigt att man fick spader så småningom .... 

Jag tror att vi präglas av det landskap vi bor i.

Fru Fundersam bor numera i ett land där det är platt,

långt från havet. Här breder vidsträckta åkrar ut sig

och över marken drar fågelsträck,

mot en överväldigande himmelskupol.

Ett land där vindarna får fart,

en dag som denna.

Men också där ljuset når fram.

Ett land som ligger öppet.

Ibland åker Fru Fundersam söderut

till en ö med platt och öppet landskap,

vidsträckt alvarsmark, rikt fågelliv och en hög himmel.

Med utsikt mot havet.

Där är ljuset det vackraste och färgerna så tydliga.

Men, ändå.

Det händer att jag längtar norrut.

Till silhuetten av de blånande bergen.

Till ängsmarkerna, gläntorna i de djupa skogarna,

de porlande bäckarna. forsande älvarna och slingrande åarna.

Till barndomstrakterna med de höga björkarna.

Där havets vågor når klipporna, men också de trygga vikarna

med sandstränder och lupiner.

Där vintrarna fortfarande är vita.

Den här folkvisan dyker ofta upp i mitt huvud.

Molltoner, men vacker ...

Limu, limu lima

Gud låt solen skina

Över bergena blå

Över kullorna små

Som i skogen ska gå om sommaren

Misans klagolåt

En misa har jag varit i alla mina dar,

miserabel var min mamma och misären var min far,

en misa har jag varit och en misa vill jag bli;

det är så skönt att sjunka i mild melankoli.

Och om jag vore vacker och min näsa underbar,

beundrad utav alla och dyrkad av envar,

så skulle kanske någon som vore stor och rik

tillsända mig en ros i cellofan från en butik.

Men allting har en ända och lyckan flyr sin kos;

det finns för många taggar på varje liten ros.

Jag går i månens skimmer invid den svarta älv

och plockar anemoner och tänker på mig själv.

/Tove Jansson 

Titta på klippet från filmen ...

Ganska kul, eller hur? 

STENCIL 

Förr i tiden, på 60-talet,

när Fru Fundersam gick i skolan,

delades det ut stenciler.

Var och varannan timme.

Vita, lite blanka blad i A4-format

med blålila text på.

Lärarna vevade fram dem i lärarrummets stencilapparat. 

(Det var före kopiatorernas och datorernas tid.)

Och vi elever fick svara på deras frågor om Afrikas länder

och Amerikas stater på prickade rader.

Fylleriövningar ägnade vi oss också åt.

Till exempel:

3 + 2 = ....

4 + 1 = ....

Men ungdomarna - de  som var lite äldre än Fru Fundersam - de stod i hemliga källare och rullade fram proggbudskap ur sina stencileringsapparater. sedan delade de ut flygblad på torg och gator. 

Men nuförtiden används väl knappast stenciler, skrev jag förut.

Hah! Så fel man kan ha.

För jag hittade denna sida. Kolla själv!

Stencil fick plötsligt en ny innebörd. 

Vad är en stensil, undrar man i kommentarerna ...

Hmmm....

Stenar = bergmaterial i små bitar

Sil = ett filter

Stensil = ett antal ca 5-15 cm stora stenar som läggs i ett grävt hål i marken. För ytvattendränering. I detta fall, där Fru Fundersam välte sina stenar, runt ett hus.

Men om man vill kan ju stensil förstås också bli:

Lins-set eller

Sen-slit eller

L. Tessin ...

Men stencil, det är något annat det.

Används väl knappast längre???