Alla inlägg under augusti 2007
"Hur skulle det vara om man rättade till systemfelet istället, så att människor inte blev sjuka.
Det skulle vara den verkliga besparingen."
Så skriver Tant Tagg på sin blogg, som en kommentar till en artikel i DN.
Ja, hur skulle det vara, funderar jag vidare ...
Va? Det är väl ändå inte så svårt???
Den här sången tyckte Fru Fundersam var rolig, när hon var en liten flicka. Frågan är om den är rumsren och pk idag:
Det sägs ju att man inte ska generalisera
och säga till exempel att Tyskland ej är bra.
Det ska man inte heller
i allmänhet jag tror,
men detta gäller inte om
det land där norrmän bor.
Norge, Norge, det är ett ruttet land.
Norrmän, norrmän, ett jävla rövarband.
Norrmän, norrmän, dom fiskar dålig torsk.
Så om du ser en slisk
och han stinker rutten fisk
är han utan tvivel norsk.
Ja, norrmän är förskräckliga,
så fula och så små.
Med slipsar som är äckliga
med norska blommor på.
Dom larvar sig och sjåpar sig
och joddlar och står i.
Man frågar sig när man dom ser,
hur korkad kan man bli?
Norge, Norge, det stiger aldrig frem.
Norge, Norge, med de tusen hjem.
Norge, Norge, du skamfläck på vår jord.
Känn det står en stank
ända ner till Doggers bank
från ditt norska smörgåsbord.
Man borde ge en riktig smäll
åt Norge som nation,
för att dom har så fula fjäll
och taskig folkpension.
Dom gör ju inga bilar
och cyklarna är kass
och deras ende store skald,
han heter Peter Dass.
Norge, Norge, är världens sämsta land.
Norrmän, norrmän, dom borde tas om hand.
Norrmän, norrmän, det folk som Herren gav
en hopplös håg och en panna som är låg
så att hatten ramlar av.
(Text av Hasse å Tage.
Inspelad av Helmer Bryd’s E.F.Q.)
Det har blivit ganska skojsigt allting.
För att lätta upp allvarliga frågor, så
skojar man om annat istället.
Så går det lättare att glömma det allvarliga.
För det orkar väl ingen med?
Här är ett smakprov på Berglins tolkning av dagsläget:
Tänk om alla lärare kunde förstå att det bästa de kan göra i skolan,
är att tycka om eleverna. Och att behandla dem som "fullgoda medarbetare".
Jag läste en artikel som fick mig glad.
I Rinkebyskolan har de lyckats komma bort från kriminalitet, kris och kaos, enligt artikeln. Och de bygger sin metod på att skapa en trygghet:
- Ingen kan hitta fram till sin kreativitet utan trygghet och uppskattning, säger Börje Ehrstrand. Självkänslan är en förutsättning för att man ska kunna gå utanför gränserna, våga tappa fotfästet en sekund och landa där ingen annan tidigare har varit.
Om en miljö ska vara riktigt kreativ krävs följande förutsättningar, enligt Lundafilosofen Nils-Eric Sahlin: tillit och tolerans, generositet och gemenskap, kulturell mångfald och jämlikhet, nyfikenhet och småskalighet, kompetens och frihetsanda. Och mycket av detta finns i Rinkebyskolan.
Det gäller ju överallt!
På arbetsplatser, i familjer, bland vänner och i samhället.
Visst?
Stämningsstabiliserande medicin.
Sådan har jag fått.
Och faktiskt mår jag bättre nu.
Men jag trodde förut att jag måste ha djupa dalar och höga berg i humöret, för att vara jag.
Nu kan jag känna utan att drunkna i det jag känner.
Tror att det blir bra på sikt.
Jag har spelat in musik.
Nej, så heter det ju inte nuförtiden, jag menar att jag bränt cd-plattor från datorn. Fem plattor blandat, som vi ska ha på en fest på fredag.
Härligt! Det påminner mig om den tid då man satt med armen till pickupen (hette det så?) i ena handen och med andra handens fingra på knapparna på bandspelaren. Det gällde att få övergångar mellan låtarna med lagom små pauser och utan knäppanden och rasp ... Puh! Då var det svårt att göra sina festband.
Sedan hade man dem i bilen och spelade sönder kassetterna ...
Kommer ni ihåg?
För vi gjorde en måne av silver
och en underbar krona av guld
och ett drama med rytande lejon
och ett tåg för effektens skull.
De’ ä’ mera än låtsas och leka
för du kan vara alldeles viss
om att vanliga rosor är bleka
mot en handmålad rosenkuliss.
(Tove Jansson)
Fru Fundersam har länge gillat målaren Sigrid Hjertén
och hennes färgrika, talande målningar.
Och blivit nyfiken på hennes liv, som kvinna och konstnär.
Nu ska Moderna museet visa en dockteater, en "fri dramatisering efter Anita Goldmans bok om konstnären Sigrid Hjertén, som baseras på den brevväxling som finns bevarad efter Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén."
Föreställningen heter Jag målar mitt liv.
Ateljeinteriör, 1916
© Sigrid Hjertén
Så här berättar Ingalill Ellung om sin och Inger Jalmert Moritz pjäs:
"Det finns vissa möten i livet som påverkar oss djupt. Mitt möte, med Sigrids målning Ateljéinteriör, är upptakten till föreställningen om hennes liv. Den levde vidare inom mig när jag lämnade museet, och fick mig att vilja se mer, och veta mer, om konstnären Sigrid Hjertén".
Ingalill Ellung
Läs mer här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|