Världen är vit igen.

Det svåraste som finns just nu, är att bedöma min egen ork och förmåga.

För med utmattningsdepressionens inträdande i mitt liv, har infunnit

sig olika förändringar, som gör att jag inte fungerar som tidigare.

Men inne i huvudet och hjärtat och "jaget" tror jag fortfarande

att jag är stark som Pippi Långstrump ....

och att jag klarar allt jag vill.

Det är en styrka och en tillgång, att ha denna inneboende grundkänsla.

Ibland är det det. Men andra gånger är det ett krokben som jag lägger för mig själv.

Och i min uppfattning om att bli frisk, har jag lagt in mycket tro kring att det är jag och min vilja som ska ta mig till det friska igen.

Att jag ska GÖRA mig frisk.

Genom att handla.

Därför har jag försökt och försöker pröva olika modeller ...

Och jag vet inte om någon funkar egentligen.

Nästan omöjligt är det att vila och vänta in.

Jag vill ju delta i livet!

Men orkar ju bara en bråkdel av allt som jag vill.

HUR GÖR MAN FÖR ATT BLI FRISK ?????????????? 

Och så blev det i alla fall en promenad i solen idag.

Sex-kilometers-rundan.

Jajjamen! 

Och snart ska vi iväg till danskursen.

Måste vila lite först bara .... 

Vintergäck och hoppfullhet hos Gerda-Thyra ...

Och vinterdäck och gråväder hos mig.

Tänk om det vore sommarnäck istället .... 

Det måste finnas en gräns .... skriver Carl Fredrik Holtermann.

Och det gör det ju också, menar Fru Fundersam.

Man kan inte gräva upp och plantera om sig hur många gånger som helst. 

Begreppet rotlös får en tydlig bild på hans blogg i hans inlägg Rötter, den 22 januari.

Fru Fundersam undrar varför en historia full av förändringar (spännande, härliga, roliga och jobbiga utmaningar) till sist blir alldeles ihålig. Som Fruns. Det en gång frodiga och grönskande trädet blir till en schablon eller kuliss som hon släpar omkring med ... Och det duger inte längre att försöka få eländet att stå stadigt i den hårda blåsten.

Måste sätta ett toppskott på tillväxt i friskt vatten och se om det kan bildas ett helt nytt rotsystem ....

Ja. Så måste det bli. 

Jag vet ...

att det är något

som sitter inne i mig

och gör mig till min egen fånge

Och att jag putsar ytan

så att den blänker vackert lagom

som om något inte alls kunde bo här

Och ändå kan jag inte luras -

det vet jag - för att mina tårar talar om

att det är något .... 

BRA SAMTAL ger ju energi & kärlek & insikter.

Problemet kanske är att vi pratar utan att lyssna - varken till oss själva eller till den vi pratar med. Och då dräneras vi av misskommunikationen istället. 

Jag tittade på ett inlägg jag skrev idag, men förra året. Och klickade mig vidare till trailern Underbara älskade. (Där jag lånat bilden.)

Så här låter det i filmen: 

- Pappa, varför pratar vi aldrig om mamma och Erik?

- Vi pratar ju om det hela tiden ... 

Tänker mer på denna replikväxling.

Hur vi TROR att vi samtalar, när vi inte samtalar.

Hur vi tror att vi delar med oss av våra tankar ... 

För människor i sorg och kris, kan det vara så. Att man ältar och ältar så mycket med sig själv, att det inte finns ork till samtal med andra. Inte finns ork att lyssna till andra ...

För många bloggare och andra skrivarmänniskor, kanske bloggen eller skrivarbetet fyller funktionen av reflektion och sedan gör oss "mätta". Så att vi inte orkar samtala med de verkliga personer vi möter i livet ...

Likaså kan det vara för de personer som arbetar med människor hela dagarna .... de orkar inte heller med mer social samvaro, fler möten ...

Men egentligen är det just  M Ö T E N  vi behöver. 

Äkta, fina, sanna möten.

Och att  s a m - t a l a. 

Det är det som får oss att utvecklas. 

Gamla stabila stockhus, tar inte eld så lätt.

Men om det händer ...

 - då går de knappt att rädda!

Eftersom Fru-Fundersamhusets uppvärmning baseras på eldande på hällar och
i vedspisar och i kakelugn,

så vill det till att det sotas i skorstenarna

med jämna mellanrum.

Och nu väntas han hit - sotaren.

Frun väntar och väntar ....

Är han försenad??? 

Här har renoverats i spiskåpor, eldstäder och skorstenar. Och det har byggts nya (gammeldagsliknande) stegar på tegeltaket och stegar upp till skorstenarna. Vi fick specialbeställastegarna  av en smed, eftersom det inte passade med moderna stegar på det snart 300-åriga gamla huset.

Så nu kan du komma sotaren! Allt är klart.