Och kanske dags för extra stort pusskalas?Eller i alla fall extra mycket vänlighet.Vi får träna oss ikväll så att vi har pussmunnarna klara imorgon.

Avataria frågade häromdagen ifall det var fel att be sin tonårsdotter att skaffa ett sommarjobb, för att försörja sig själv under den månad då hon inte får studiebidrag.

Nej, Avataria. Det är inte fel.
Jag kan inte nog peppa de föräldrar
som kräver av/lär sina barn att det
går att tjäna pengar.

Vi måste vänja ungdomarna att börja jobba.
Visa dem att vi tror på dem.
Hjälpa dem ut i arbete.
Och förklara att de inte kan få drömjobbet
med drömlönen på en gång.

Det är en björntjänst vi gör dem genom att ge och ge och ge allt de pekar på. Bättre är att visa att vi litar på deras egen förmåga.

Visst är det svårt att söka jobb för tonåringar.
Mycket svårt ibland.
Men vår uppgift som föräldrar är ju att
peppa dem att lyckas.
Har de bara fått napp en gång, så går det ju
lättare att skriva cv och söka nästa jobb sedan.

Vi har sammantaget sex vuxna barn nu.
Vi har aldrig gett dem pengar,
utan peppat dem att jobba och studera
omvartannat. Ibland var det vi som pratade
med vänner och affärsbekanta, för att hjälpa
till att hitta lämpliga arbetsgivare,
men vi hjälpte också barnen genom att
peppa dem att gå och presentera sig i
affärer och på kontor och alla de
arbetsplatser de kunde tänka sig.

Ringa upp gamla praoplatser, skriva brev,
ringa en gång till ...

Och alla lärde sig att försörja sig själva.
Det är jag så innerligt glad för.

Alldeles för många unga människor
känner sig redan utanför samhället,
därför att de inte har något jobb.

Ställ krav på ungdomarna.
Och hjälp dem samtidigt allt
ni kan så att de lyckas få jobb.

Visa att ni tror på dem!

Trodde förut, i mitt bråttomliv,
att andra kunde läsa mina tankar.

Och att jag kunde läsa deras.

Trodde att det var självklart
att vi förstod varandra.

Och förstod inte varför det
blev missförstånd ....

Börjar lära mig att
* BE OM det jag vill ha
* BERÄTTA vad jag tänker och tycker
* FRÅGA andra hur de menar, istället för att ta för givet.

Det blir lättare så.

Slow down, you move too fast, you've got to make the morning last
Just kickin' down the cobble-stones, lookin' for fun and feelin' groovy

Feeling groovy

Hello lamp-post, what's cha knowin', I've come to watch your flowers growin'
Ain't cha got no rhymes for me, do-it-do-do-do, feelin' groovy

Feeling groovy

I've got no deeds to do, no promises to keep
I'm dappled and drowsy and ready to sleep
Let the morning time drop all its petals on me

Life I love you, all is groovy

(Simon and Garfunkel)

Det finns alternativ till tidspressen.
* Och till den ökande arbetstiden.
* Till den ökande konsumtionen.
* Och den sjunkande lyckonivån ...

SNF:s årsbok för förra året (2006) - Livsviktigt - handlar om nya vägar till läkande, välbefinnande och livslust. Några exempel: Rehabiliteringsträdgård med förbluffande resultat. Naturvägledare, våra nya doktorer? Snabbmatens slag mot Moder Jord. Designers som inte nöjer sig med skön yta. Slow Food-rörelsens framsteg. Naturmötet som hjälpte hjärnskadad. Vägar bort från tidspressen. Ödmjukhet, en stark drivkraft mot hållbar utveckling.

Fru Fundersam upptäcker nu att de hoppfulla tankarna sprids i alltfler medier. Idag läser Frun en artikel i tidningen Amelia:

SLOW-a ner dina tankar - Kan du vara långsam?

Det handlar om Carl Honoré som skrivit boken SLOW. Han berättar att han bestämde sig för att ändra sin inställning och sitt sätt att leva när han en kväll låg och läste för sina barn och inte kunde slappna av, utan kände sig uttråkad och hela tiden tittade på klockan ....

Då började han leta efter SLOW-livet.
Carl Honoré säger:
- Vi måste börja göra saker så bra som möjligt, inte bara så fort som möjligt.

Spännande tycker Fru Fundersam, som definitivt lever SLOW-liv numera. (Jag tar t ex INTE med mig mobilen när jag promenerar, jag kan stänga av den. Jag har för det mesta teven avstängd. Jag lyssnar in mig själv ...) Nu beror ju mitt SLOW-liv på att jag blivit tvungen att inse vitsen med SLOW-liv, efter att jag blivit sjuk.

Men det vore väl bra om människor kan växla mellan fast & slow bättre. Innan de blir sjuka ...

I Amelias senaste nummer kan man också läsa om hur man SLOW-ar ner sin vardag ...
Bra intention.

Det är lätt att förstå att vi blir pigga, glada, starka och nöjda av att äta bra och röra på oss utifrån de förutsättningar vi har.Men gör vi det? Äter vi så bra att det är bra för oss? Motionerar vi så ofta som vi behöver?Här kan du testa dig själv om du vill.

Jag kan inte låta bli att sno en historia från Borttappad. Den visar så bra på hur mycket missförstånd vi har i våra samtal .... ... och så är den rolig tycker jag. Här kommer den:John O'Reilly hoisted his beer and said, "Here's tospending the rest of me life!, between the legs ofme wife!"That won him the top prize at the pub for the besttoast of the night!He went home and told his wife, Mary, "I won theprize for the Best toast of the night" She said,"Aye, did ye now. And what was your toast?" Johnsaid, "Here's to spending the rest of me life,sitting in church beside me wife.""Oh, that is very nice indeed, John!" Mary said.The next day, Mary ran into one of John's drinkingbuddies on the street corner.The man chuckled leeringly and said, "John won theprize the other night at the pub with a toast aboutyou, Mary."She said, "Aye, he told me, and I was a bitsurprised myself. You know, he's only been theretwice in the last four years. Once he fell asleep,and the other time I had to pull him by the ears tomake him come."

...skönhetsoperationer, vill säga.Och många har skrivit om Anna Nicole Smiths liv och död. Om hur tragiskt det är att media skriver om ALLT i hennes liv. Jag vet inte vad som är mest tragiskt. Hon försökte finna lyckan och ta sig fram på det sätt hon kunde. Det som är tragiskt är väl att samhället skapat förvrängda normer om vad som behövs för att finna lyckan. Visst kan man bli glad när man får beröm och uppmärksamhet, men hur länge håller glädjen i sig? Hur länge är man glad i sina nya stora silikonbröst?Läste i SvD om Carolina Gynning som nu bestämt sig för att ta bort sina inlägg. Så här säger hon i artikeln: Jag har kommit till insikt att de inte betyder något längre. Jag ser det som en ritual, att jag lämnar en stor del av mig bakom mig. En befrielse och katharsis, jag rengör mitt liv. Samhället har skapat vissa ideal om hur man ska se ut och vi kvinnor är bra på att rätta sig efter vilka bröst- och midjemått man ska ha. Är du inte perfekt är du inte okej. Jag vill visa att det inte hänger på det utan att man duger som man är. De stora brösten är inte jag.Riktar du dig främst till unga kvinnor?–Ja, men det handlar också om föräldrar till barn som vill göra silikonoperationer. Hela grejen är som en quick fix, att man tror att man ska bli lycklig för att man får större bröst.Det blev du inte?–För stunden. Men det är ungefär som att köpa en ny väska – ­lyckan håller i sig bara en kort stund. Det är fruktansvärt. Jag hade små och fina bröst så varför var jag tvungen att göra operationerna?Läs hela artikeln med en vacker bild därtill.