Men bara om min älskade väntar...
(Bob Dylan "Tomorrow is a long time"
svensk översättning Ulf Dageby)

Om idag inte var en ändlös landsväg
och i natt en vild och krokig stig
om i morgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

 

Men bara om min älskade väntar

och om jag hör hennes hjärta sakta slå

Bara om hon låg här tätt intill mig

kan jag bli den jag var igår

 

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorgelösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

 

Men bara om min älskade väntar...

 

 

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
en skönhet större än allting som jag vet!

 

Och bara om jag vet att hon väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår

Nu åker vi in i natten.

Önskar dig en god natt

med vackra drömmar!

Kanske vill du först

lyssna på denna låt.

Kanske tycker du att det var bättre förr.

När botarna kallades in för att göra människorna friska.

Vad vet du då om botare?

Testa dig här. 

Många gånger är vi så snabba med att "döma" andra som fientliga, jobbiga, hopplösa. Men om vi vågade vänta och se, och lärde oss lite mer om vilka olika beteendestörningar människor kan ha, så kanske vi bättre förstod hur vi skulle bäst svara ... Frun läser om Pelle, som hade 97 % Tourette och 3 % hopp :

 

"Normalitetens mål "lugn och fin" kan faktiskt också tolkas trög och tråkig. Pelle Sandstrak vill inte gärna bli så frisk att hans glödande energi, känslighet för sinnesintryck och förmåga till fantasifulla och absurda associationer försvinner på kuppen."

 

Orientering

- har aldrig varit Fruns starka sida.

Kör dessutom vilse med bilen rätt så ofta.

Kan gå åt rakt motsatt håll ut från en butik, än vad jag ämnat mig ...

Och att orientera sig i sin egen existens

- har varit de senaste årens lilla utmaning.

Det som förr var en självklar sanning,

har blivit oräkneliga frågetecken.

Så begär inte att jag ska hitta rätt!

Det enda jag kan lova är att jag letar ... 

Ruth skriver på sin blogg att hon vill att vi ska visa våra ansikten i presentationen.

Och jag tycker att det är en tjusning i att slippa det.

I alla cv:n, på alla jobb, i alla andra sammanhang har man ju som vana att visa upp sig från sin bästa sida. Med foto och allt ...

Kanske vill man slippa visa sitt ansikte - här.

Det handlar nog egentligen inte om rädsla eller feghet,

utan om att prova att finnas till trots att man inte syns med utsidan.  

I alla fall för mig.

Så jag fortsätter med att vara Fru Fundersam här.

Gömmer mig i hennes gestalt.

Hon är väl fin???? 

Prickig korv och saffransfrön

sparrisstång och jungfruns bön

Utvikande, eldigt skön ...

....När man drabbas av en utmattningsdepression - som det visade sig vara - har man ingen möjlighet att orientera sig i framtiden. Man förlorar all tilltro till sin egen kraft och kreativitet.

Orden är Jessica Zandéns. I en artikel i serien om kreativitet i DN, läser Fru Fundersam om skådespelerskans väg från "utbränd" till kreativ. 

Återigen handlar det om att arbetsplatserna kan vinna på att uppmuntra kreativiteten istället för att dra ned på sina kostnader: 

Att uppmuntra till kreativitet kan därför vara ett sätt att minska stressen på arbetsplatsen, anser Farida Rasulzada. Det blir en positiv spiral. Ju mer kreativa de anställda känner sig, desto bättre mår de och desto bättre förutsättningar har de att hantera en hård belastning.

- Jag tror att kreativitet är en grundläggande resus inom en organisation som tyvärr inte så många använder sig av, säger hon.

LÄS MER I ARTIKELN!