.... och sedan kvällens middag:

kex, ost, vin, saffransskorpor och mörk choklad.

Så (onyttigt och) gott som det bara kan bli!

Tack, kära granne!!!! 

Jag får så fantastiska kommentarer ibland.

Jätteintressant att läsa vad ni svarat på mitt inlägg Belöningar. 

Alla kommentarer gör ju att man tänker ett varv till ...

Självklart presterar vi hela tiden - som maria skriver - utan att vi ens tänker på det. Det måste vi ju för att överleva. Men det är när prestationerna blir mer värda än själva människans varande, när vi börjar räkna antalet prestationer, värdera och klassificera människor utifrån gjorda prestationer, som det börjar gå snett. När vi tror att vi inte har samma värde, bara för att vi inte lyckas lika bra med våra prestationer.

Ungefär som när man bedömer utseendet. Den som presterar det snyggaste utseendet vinner. För idag handlar ju utseendet ofta om prestationer. Det är det tillgjorda som räknas. Sminket, kläderna, skönhetsoperationerna, ytan ...

På samma sätt kan vissa människor värdera andra utifrån betyg, antal universitetspoäng, eller titel, eller antal mål i en match, eller antal vänner, eller bilmärke, eller finaste trädgården, eller godaste bullarna ...

Som om det att vara en människa inte dög. 

Och angående "prestationer", så är det nog så, som Miranda skriver, att ordet sällan används utan att vi lägger en massa värderingar i det.  Själva ordet manar en till uppskärpning ... Och det är väl det som Fru Fundersam småningom blivit allergisk mot. Efter att i hela livet ha presterat: snällhet, välvilja, duktighet, lojalitet, flexibilitet, moderlighet, kvinnlighet ....

Till sist vill man slippa. 

När Frun känner sig lite down ...

då kommer grannfrun in och undrar

om vi kan träffas ikväll.

SKÖNT!!! 

Lite kampvilja kan ju aldrig vara fel ...

Hanna från Arlöv

Jag jobba' på tvätten i Arlöv

Det var sommar och varmt

Det var ett sommarjobb

Jag skulle fixa lite egna pengar

 

Brevid mig stog en kärring

Hanna från Arlöv

Svettades i ångan från pressen

Det var 40 grader varmt

 

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

 

Vi jobbade tillsammans i tvätten

Hanna var kommunist

En tant på femtio år

Kan väl inte vara kommunist, va?

 

Hon var så förbannad på värmen

Och på chefen som sa att

dom inte hade råd med fläktar

Kyss mig där bak sa Hanna

 

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

 

Och Hanna höll tal på en mangel

Nu strejkar vi vilt

Vi är väl inga djur

Vi ska fan i mig ha våra fläktar

 

Hon talade med mig om vårt jobb

Och om chefens profit

Och om att vi som jobbar skulle hålla samman

Hon tyckte inte att jag var nån ung och dum tjej

 

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

 

Hela tvätten stod stilla i Arlöv

Chefen slet sitt hår

En jugoslav fick gå

Men dom vågade inte focka Hanna

 

Så fick vi då till slut en fläkt

Det var en ynklig fläkt

Det var nästan lika varmt som förut

Men jag lärde mig att fajtas

 

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Hanna från Arlöv

 

God förmiddag!

Har presterat sömn! ;-)

Härligt ... 

Och drömmar i mängd . . .

De berättar ganska mycket om vad man jobbar med för tillfället.

Om man ger sig tid att tyda alla lustiga associationer och bilder

som hjärnan hittar på. 

Önskar att jag hade någon (som orkade lyssna )

att prata om alla drömmar med ...

Läste på en blogg om belöningar.

Funderar vidare över det här med belöningar.

Det är ju jättebra när man tränar hundar.

Belöningar är ju garanterat bättre än bestraffningar.

Alltså att belöna gott beteende hjälper mer, än att

bestraffa dåligt beteende. 

Men hur är det med oss människor?

Jag gillar mer att ge kärlek och presenter

utan att det ska ha presterats något innan.

För när det gäller prestationer, så handlar det

ju om att någon har bedömts av någon.

Och det är ju inte säkert att den som bedömdes

tyckte lika om prestationen, som den som bedömde.

Och tänk om det blir någon som aldrig får sina

belöningar ... 

Dessutom: livet går ju inte bara ut på att prestera.

Ja. Så kan jag tänka ...

Och om man ger sig själv något "because you are worth it",

vad gör man då när man inte är värd något?

Och ska man då bestraffas istället, den dag då man inte

klarat av att prestera bra.

Den dag man gjort något riktigt korkat ...

Jag skulle vilja att vi var snälla med oss själva och varandra

oavsett prestationerna. Det är väl för att jag blev så utmattningsdeprimerad av att prestera, som jag tänker

så här.

Jag vill inte att vi ska prestera och värdera

varandras prestationer så mycket.

Imorse var det fem grader ute.

Nu är det åtta grader.

Jag har beställt sex kubik ved till vintern.

Och Herrn håller på att slipa, olja, kitta och måla fönster.

Hoppas att han hinner innan vintern är här.

Annars får vi väl leva med dubbel plast för fönstren,

istället för fönsterrutor ...

(Det känns som om huset är inslaget i ett paket ...)

Och Frun börjar ängslas för att deppan ska ta över ...

Gör vad jag kan för att mota Olle i grind.

Mina råd till mig själv:

• Acceptera att du inte kan och orkar allt 
• Njut av det du gillar
• Var snäll med dig själv
• Tänk inte i för många steg

Undrar om det hjälper ...