Läste nyss ett intressant porträtt av Barbro Westerholm, i en artikel i DN.

Hon menar att vi alla kan känna igen oss i Tove Janssons berättelse om Knyttet. Och att folkhälsan är en viktig fråga och en klassfråga:

- Om knyttet ruinerar familjen genom att spela nätpoker eller om skruttet börjar missbruka alkohol - då är de beroende av att kloka politiker har fattat vettiga beslut med gedigen kunskap om hoten mot folkhälsan som grund.

Tidig hjälp och förebyggande arbete lönar sig mänskligt och samhällsekonomiskt, slår hon fast.

- Men det där fattar inte alla, tyvärr. Om skruttet föder en pojke som växer upp och börjar pumpa i sig anabola steroider lär hon bli förfärad, för fortfarande finns det nästan ingen hjälp att få för steroidmissbrukare. Det är fattigt!

Läs hela artikeln här. 

Det fanns en tid, då Fru Fundersam klättrade på väggarna

de stunder hon var ensam hemma. (Fort - ring någon! Bestäm att ni ska träffas! Gör något! Glöm att du är ensam! Tänk inte!)

Då var det så illa att Frun kunde bli sjuk av ensamheten. Så rädd var hon.

Och o-van vid den. Nu NJUTER Fru Fundersam av att vara ensam i långeliga stunder.

Men det är klart, det är lättare att vara ensam, när man

är trygg i att man inte är ensam på riktigt.

Det handlar väl om att se att man tillhör allt. Att man ingår i världen och mänskligheten. Att man inte behöver vara rädd för andra människor. Att man kan prata med alla man möter - om man vill. Att man kan le och få leenden tillbaka. Att man kan känna medkänsla med andra. Att man ser att alla är lika mycket värda. (Även jag ...) 

Dalai Lama har många tankar kring det här förhållningssättet. Och han menar att vi alla kan lära oss att vara goda, tillfreds, känna lycka.

Om vi lär oss att få frid med vårt inre.

Härinne surrar en fluga.

Och en klocka tickar.

Annars hör Frun bara ljudet från tangenterna på datorn. 

Det blåser lätt i trädens löv utanför fönstret,

så att solljuset dansar över möblerna i rummet.

Hur ofta tar man sig tid att uppmärksamma detaljer? 

Fru Fundersam har sovit.

Först sov jag middag igår.

Sedan sov jag tolv timmar i natt.

Tills telefonsignalen väckte mig.

Och när jag hitat telefonen och svarade,

så klickade det i örat ....

Solen skiner! 

Herrn och jag är ensamma hemma.

Det blev matjes, gräslök, gräddfil, smör,

färskpotatis, ost, knäcke och öl.

Nu brygger Herrn kaffe och rensar

jordgubbarna som jag just plockat in.

Sommaren är skön!

Sömn

en stund på eftermiddagen

kan göra all skillnad. 

Det har slutat regna.

Frun har skördat kryddor i landet.

Citronmelissen är god att brygga te av, men går inte att torka.

Det får bli många koppar te under sommaren!

Och nu hänger den franska dragonen och mängder av oreganobuketter

på tork i ladan. De ska hänga mörkt och torrt.

Hoppas att de torkar fint, så att de går att repa om några dagar

(utan att bladen blivit bruna), och spara i burkar.

Dillen och persiljan fryser Frun däremot.

Fint att ha till vintern att ta fram.

En glad trall att pigga upp med i regnet:

Och när som vi hem till Dalarna kom

Där mötte oss våra kullor

Och när som vi hem till Dalarna kom

Där mötte oss våra kullor

God dag, du kullan min,

God dag du kullan min!

Hur haver du nu haft det?

 

/:Och haver du stickat strumpor till mig,

Som jag har bett dig. :/

Jaa, jag har stickat strumpor åt dig.

Dom ska du få utav mig,

Om du kommer till kvällen.

 

/:Ikväll kan jag inte komma till dig,

För då ska jag ut och köra:/

Men imorgon kväll, då kommer jag till dig

Men imorgon kväll då kommer jag till dig

Då ska jag hälsa på dig.