Läste just hos malve en lista på hennes lyckominnen. Det är ofta bra att spara minnen man njuter av på papper.

Det finns ett knep att ta till, om man ofta har tendens att se allting i svart.

Det är att skriva ner ljusa minnen i en liten bok, som man kan läsa i när man är nere. I boken kan det finnas allt möjligt positivt som man faktiskt varit med om:

• Glada stunder
• Överraskningar
• Roliga händelser
• Kärleksminnen
• Lyckorusminnen

Här och var kan man klistra in en bild också.

Och så kan man skriva ner vad man mår bra av.

Till exempel att lyssna på viss musik, att ta fram vattenfärgerna och måla en bild, att bada skumbad, att dansa, att gå ut i skogen, att skriva ett brev, att gå på bio, att tvätta håret, att ringa en kär vän, att köpa en bukett blommor (eller plocka), att laga en fin middag, att cykla på en vacker väg ...

Om man vill kan man också här och var skriva ner en dikt, ett citat eller något annat som man tyckt varit bra för en.

Så ger boken impulser till GLÄDJE och impulser till att SJÄLV GÖRA NÅGOT för att bryta de negativa tankarna.

Tänker på att sommaren för mig,

framför allt är att återuppliva och fylla på med sommarminnen.

Som att gå i stråhatt med vida brätten, sitta på en pall och plocka krusbär, plocka en bukett på ängen, binda upp växter i trädgården, sitta utomhus och äta nykokta och nyupptagna rödbetor och morötter med smör. Hämta sallad, sockerärter och persilja i landet.

Bada i en sjö, sent på kvällen. Vara utomhus ända tills solen går ner. Ligga i hängmattan. Gunga i hammocken. Göra rabarberpaj. Gå ut i regnet. Kratta grus. Rensa rabatter. Spela kort och lägga patience. Lyssna på Sommarprogrammen i radion. Arrangera rosor i vaser och skålar. Ligga på ett täcke i gräset och titta på molnen.

Vandra på skogsstigar.  Plocka blåbär. Och kantareller. Göra hallontårta. Slicka på en glasstrut. Klä sig i klänning (eller shorts) och gå i stadsparken med solglasögon och sandaler. Dricka kaffe och saft med nybakta kakor i trädgården.

Följa efter fjärilar. Bada fötterna i bäcken. Sitta på en brygga och njuta av vattenkluckande. Sitta i en eka och sakta ro över en sjö. Ligga på stenhällar vid havet. Få aningens solsveda i skinnet. Höra måsarnas skrik.

Gunga högt i en gunga i ett stort träd. Bygga en koja. Plocka in buketter med lavendel att torka.

Och mycket mer ... 

Nästan allt detta kan nästan alla i Sverige vara med om.

Och nästan alla kan åka på en semestertripp. Även om resmålen varierar med plånboken. Men det går ju utmärkt att tälta eller bo på vandrarhem. Att vandra eller cykla. Ändå finns det några som inte kan komma iväg ...

Jag önskar att ALLA ändå ser till att få  positiva sommarminnen att glädjas åt. De betyder så mycket under resten av året.

Fru Fundersam fick tre barnbarn under samma år - förra året. Tre ettåringar som redan springer omkring. Tänk att klivet från "tjej" över mamma och kvinna, till mormor och farmor, gick så snabbt! Och ändå är det verkligen ingen som är missnöjd med det. Allraminst jag.

Det är skönt att närma sig femti och känna sig rätt trygg på jorden. Att få vara med om att följa ytterligare en generation med små älsklingar.  Få en mjuk barnaarm runt nacken och en liten hand i sin. Ett stort leende och varma blickar ...

Kärlek! 

Det finns väl ingen skönare känsla än när man får sig ett gott skratt?

Eller ett riktigt skrattanfall som malve skriver.

När tårarna sprutar och man inte kan kontrollera anletsdragen det allra minsta. Då man samtidigt är totalt befriad och hopplöst fast i skrattet.

Så, som jag då och då skrattade med min syster.

Som barn. Och som vuxen - i telefon eller när vi träffades.

Hon dog för tio år sedan. 

Underbara, galna, varma, kantiga och älskade syster

- jag saknar dig!

Och jag hoppas att jag ska hitta vårt härliga skratt igen.

Nu hoppar haren kråka

på ängens vita gräs.

mu glider gladan slint i snögan snår.
I långa lopp och längslar
min kropp i molom går,
ty slokar sol på nattosamma näs.

Stjärnor i skelom,
dudom delom.
Vind går i felom -

Spelom!

 

Nu duggar dag från dejlom
i mörkomånan sjö
och stjärnor stinga hål i himmelen.
Min glyckans glada glejom,
när kommer du igen?
- Ty kommer du skall vissomliga dö.

 

Stjärnor...

 

Så lutar somt sig stilla
på vitan väntomvall,
när smältan sol förrinner med min dag.

Den röda sorg sig hällnar
vid klirrand bällromslag.
Från molom flyr min själ i svollna svall.

 

Stjärnor...

 

Visa i molom av Alf Hambe

Fru Fundersam gratulerar Alf Hambe,

som tilldelats årets stipendium till Fred Åkerströms minne,

på Visfestivalen i Västervik.

Läs mer här i DN. 

Bergslagens gruvor, hyttor och smedjor ...

Det finns mycket att titta på.

Vi besökte Pershyttan idag.

Som har många hundra år gamla anor.

Sedan tog vi adjö av våra värdar och pep iväg hemåt.

På vägen gjorde vi en avstickare in i Huddunge.

Bara för att namnet låter så roligt.

(Och för att Fru Fundersam ibland sjunger sången om Huddunge och Skuttunge.)

I Huddunge fanns en hembygdsgård med gamla faluröda hus: visthusbod, smedja, härbre, sockenmagasin, parstuga med flera. Herrn och jag tog oss en liten paus och njöt av solen och den idag helt tysta och folktomma fina byn som hembygdsföreningen sköter ...

Tänk så många frivilliga krafter det finns,

som gör fint, så att vi andra får njuta.

Varför ska man älska, den man ändå aldrig får?

Varför tändes i mitt hjärta, kärlek vid så unga år?

Den som älskat aldrig glömmer.

Den som glömt ej älskat har.

Den som älskade och glömde,

visste ej vad kärlek var.