Ibland tycks ingenting alls hända i livet, och så plötsligt händer så mycket att det blir svårt att hinna sortera. Jag träffar så många människor - hela tiden. Och upptäcker att det finns vänner överallt. Att mina gamla vänner tar kontakt igen. Att jag orkar möta människor igen. Det är underbart och intressant att samtala!

Men det är inte alltid som energin räcker. Idag, innan vi skulle iväg på födelsedagskalas, var vi en stund på IKEA. Tyvärr var halva stadens befolkning där samtidigt. Då började huvudet snurra på Fru Fundersam - som det gjorde vid stressjukdomens allra första början. Kända symtom dyker upp igen! Illamående, förvirring, tom blick, dålig balans .... Och det går inte över på flera, långa timmar.

Jag ser att jag blir allt friskare och orkar allt mer, men jag får lov att välja bort en del stressframkallande situationer! Så är det med det. Inget farligt, men svårt att komma ihåg ibland.

God natt alla människor!

Vänskap och vad det innebär ÄR ett intressant ämne. Jag läste nyss ett inlägg som La Famiglia skrivit: http://liteavvarje.bloggagratis.se/2007/01/07/60743-vanner-kan-man-ha-det/
och tänker vidare att precis som i en kärleksrelation gäller det att VARA aktiv vän också. Inte bara FÅ vänskap. Hur gör man då när man är vän? Handlar det om att ge och ge? Eller kanske mer som La skriver, att VARA ÖPPEN.

Jag tror att om jag är vän med mig själv, så blir jag öppen för att möta vänner, vårda vänner, möta människor.

Se människan!

Vi kan ju alla till en del välja hur vi vill bli uppfattade. Det beror ju en hel del på HUR vi kommunicerar.Läste ett roligt inlägg om detta hos leonardo: http://leonardo.bloggagratis.se/2007/01/07/60819-vad-ar-marknadsforing/

Alexandra skriver i en kommentar på ett tidigare inlägg:
Man behöver inte trycka på bara släppa fram.

Likadant sa en man som jag träffade häromdagen. "Du behöver inte leta inom dig efter bilder att skriva om. Skriv så dyker bilderna upp."

Jag märker att jag verkar vilja ha kontroll innan jag släpper ... Jag vill in och styra - t o m över kaos.
Hahaha! Typiskt mig.

Segt som tusan att komma in på Fru Fundersam-bloggen idag. Som om det vore för trångt härinne. Kanske för många tankar som bråkar här (:-) Eller står det en vaktmästare utanför dörren, som inte vill låsa upp och släppa in all kraft som vill in och bryta sig loss?

Jag är lycklig över att kunna och våga utveckla mig. Jag känner att jag lever. Jag känner att jag vill och är på väg att komma mer och mer i fas med mig själv.

Jag är glad över allt gensvar jag får. Bland vänner, familj och bloggvänner. Det är något magiskt som händer, när man släpper lite på kontrollen.

Idag sitter Herrn och jag och lyssnar på Felicia på P2 och äter frukost i lugn och ro tillsammans. Yoghurt med fruktsallad av mango, apelsin och banan. Mmmmmm ... Och flingor med havregryn, solrosfrön och linfrön. Bröd med Philadelphiaost och kaffe med varm vispad mjölk. Tända ljus. Tidningar och lugn samvaro.

Snart är det dags att åka iväg på födelsedagskalas, men ännu är det rofyllt.

Här är en länk till Felicia: http://www.sr.se/cgi-bin/p2/program/index.asp?programID=2486