Nu ska jag lägga mig och se om bilderna kommer till mig ...
Tror nämligen att jag har minnen som vill upp till ytan. Minnen som jag packat ned i min väska, så att de inte ska synas.

Men jag är inte rädd för vad jag ska se, vill snarare bara få syn på vissa "förklaringar" ...


God natt alla varma & vänliga själar därute!

Såg Fredrik Lindströms program på teve ikväll som bland annat handlade om sorg, krisgrupper och död. Har tänkt på det många gånger, att vid tillfällen då många dör, bildas krisgrupper för att de anhöriga och närstående ska få bearbeta sin sorg. Men vid tillfällen då en person dör, finns oftast ingen hjälp att få. Trots att sorgen kan vara lika svår för de nära.

Jag tror att sorgen skulle legaliseras mer. Så att vi genom att prata om sorg, kunde bearbeta den och inte kapsla in den. Men det här har jag nog skrivit om förut ...

När jag tidigare skrev om barn och respekt, kommenterade Persilja att Jesper Juul var hennes guru kring detta ämne. Då jag sökte på hans namn hittade jag en artikel, som var mitt i prick.

Utdrag ur artikeln:
- Det är förstås helt okej att ge sitt barn beröm då och då, men sker det hela tiden så gör det på sikt att barnen blir osäkra och utifrånstyrda personligheter som riskerar att slösa bort sin livsenergi på att försöka leva upp till omgivningens förväntningar. Eller så får de uppblåsta egon och blir extremt självupptagna i sin eviga jakt på bekräftelse, säger Jesper Juul.

Här kan du läsa den.

Gör det!

Tack, Persilja!

I skolan läste jag engelska och franska (och ett år ryska), men med åren avtar ju kunskaperna som bekant, om man inte använder språken.

Min brorsdotter som går i sexan, visade mig en site där man kan träna några språk lite grann och sedan testa sina kunskaper. Franska, spanska, engelska, tyska ...
T o m teckenspråk hittade jag där.

Gå in på UR:s webbplats och titta. Det är kul! Här är en länk till sidan. Där kan du klicka dig vidare till teckenspråk eller SPRK.
Och se hur mycket du minns!

Haha! Har hittat en rolig blogg: Girl Afraid - det här är ingen jävla glamourblogg. En 25-årig tjej skriver om sina upplevelser av teater och litteratur. Något jag bara inte kan motstå!

Och där hittade jag också denna filmsida om Strindberg + Helium.

Snart reser bonusdottern till Barcelona igen. Det lutar åt att hon bosätter sig där. Något som blir allt vanligare bland unga människor av idag - att ge sig iväg från trötta Sverige och vara på den plats man verkligen trivs på istället.

I Barcelona har hon vänner, livet är enkelt, hon har många kontakter till jobb (hon har jobbat där förut) och hon trivs med alla andra ungdomar som sökt sig dit.

Det blir allt längre geografiska avstånd mellan människorna inom en modern familj. Tur att internet och resedagböcker finns!

Men å andra sidan får man ju chansen att resa till olika ställen och få ett varmt mottagande där av sin egna privata toppenguide.

Hoppas kunna hälsa på henne i vår eller i sommar ....

Frun fick ett nyhetsbrev:

JAG TROR INTE PÅ GUD, MEN...
I Sverige tror allt färre människor på Gud. Vi är det minst kristna landet i
västvärlden.

Samtidigt påstår massor av svenskar att de tror på något slags högre väsen,alltså en form av privatreligion som man sköter hemma på kammaren. Hur blev det religiösa
- som genom historien fört människor samman - till vars och ens privata ensak?

Och varför är döden tabu i det svenska samhället? Över hälften av svenskarna har aldrig sett en död människa i verkligheten - något som var ett naturligt inslag i
livet för tidigare generationer och i de flesta kulturer på jorden.

Gäster: historikern Peter Englund och biskop Caroline Krook.
SVT2 Onsdag 17 jan 2007 kl 20.00

Läs mer om programmet.

Bilderna inom oss - hur får vi tag i dom?
Jag funderar mycket över detta.

Det sägs ju att vårt naturliga sätt att tänka, är genom bilder. Att vi tänker i bilder. Och det verkar ju rimligt, med tanke på att vi från början av vårt liv inte äger språket.

Man jag tycker att jag tänker i stämningar och ord. Jag ser inga bilder inom mig. Betyder då det att jag inte har någon kontakt med mitt inre? Med mig sjäv? Eller är jag så snabb att göra ord av bilderna att jag inte tror att jag sett dem?

Eller är det så att somliga tänker i musik, somliga i ord, somliga i bilder, andra i ...???

Hur som helst, om man ska gå i bildterapi är det ju svårt om inga bilder dyker upp. Läste hos Tant Brun att hon kände något liknande.