Vet du vem som fyller 300 år i år?
Han ska i alla fall firas rejält och här kan du kolla i kalendariet vad som händer under året:
http://www.linne2007.se/2.ec944110677af1e83800026420.html

Vad betyder vänner egentligen? Och varför skaffar/får vi vänner? Funderar lite över vad en vän är. Kommentera gärna inlägget med tankar om vänskap och svara gärna i min nya omröstning!

Här är några tankar kring vänskap:

Det mesta jag kan göra för min vän är helt enkelt att vara hans vän. /Henri David Thoreau

Gå inte framför mig, jag kanske inte följer efter. Gå inte bakom mig, jag kanske inte leder dig. Gå bara bredvid mig och var min vän. /Albert Camus

Mina vänner, det finns inga vänner. /Coco Chanel

Att beröva livet vänskapen är som att beröva jorden solen.
/Marcus Tullus Cicero

Att ha många vänner är att inte ha några vänner. /Aristoteles

Den får inte några vänner som är rädd för att skaffa sig ovänner. /William Hazlitt

Alexandra skriver att alla borde ha rätt till vänlig beröring. (Kanske massage på recept?)Det vore inte dumt. Utan mänsklig beröring lär vi inte överleva.

I förra omröstningen handlade det om kramar. En kram är ju en vänlig form av hälsning, som på något sätt är vänligt bekräftande.
(Även om vissa kramas stelt ...)

Bland alla er som svarat kramas de flesta ofta. Men inte alla. Och alla kanske inte möter så många andra människor?
Någon kanske inte tycker om kramar?

Tack för intresset för omröstningen. 24 personer har svarat.

Så här blev resultatet:

När gav du någon en kram senast?
Nyss 37.5 %
Idag 25 %
Igår 25 %
För några dagar sedan 4.2 %
Hmmm... 1 vecka sedan? 4.2 %
Jag kramas inte 4.2 %

Det kommer upp så många minnen, när kartonger gås igenom. Vi tittar i fotopärmar och ser hur det var, då. Och jag vet att mycket av min oro, sorg, vilsenhet och mitt sökande, beror på tomheten som uppstod när hon försvann. Min lillasyster som dog. Det spelar ingen roll att åren går. Tomheten finns kvar inne i mig och väntar på att jag ska ta hand om den. Kroppen talar om det för mig och hjärtat.

Jag drömde att jag ringde till en kollega och frågade om hon mådde bra. Jag undrade om jag inte kunde hjälpa henne på något sätt. Hon sa att det inte behövdes. Sedan kom hon och två chefer och satte sig i mitt arbetsrum för att ha ett möte om hennes framtid. De tyckte att hon skulle skaffa sig en morfar. ( - En mentor? En ILVL?)
Jag blev trött av mötet och ville egentligen inte att de skulle ha mötet i mitt rum. Men jag visade inget.

Sedan gick jag ut och la mig ner på en väg igen för att sova. Jag orkar inte hålla mig uppe, ens i drömmen. Och jag såg då en älg, som var nedgrävd i jorden, resa sig upp och skaka på sig. Den levde alltså. Och den grävde under en enorm trädrot tills den fann sina gömda bär, som den sedan åt ...

Försöker tolka: Kollegan, "jag" och älgen - alla är de väl delar av mig. Jag behöver hjälp, men är inte villig att ta emot hjälp av andra. Jag vill hitta min egen väg, men orkar samtidigt inte riktigt ... Och jag tror uppenbarligen att det finns en gömd skatt (bären) någonstans som jag är på jakt efter. Undrar lite över min morfar????

Det blir som en ny upplevelse varje gång. Jag tror att jag orkar mer än jag gör. Och så får jag totalstopp och måste sova, sova, sova. Nu har jag självmant stannat inne, för att få en liten tid för mig själv. Annars pratar jag sönder mig. Jag får liksom inte nog av samvaron.

Är det för att jag blir så känslomässigt engagerad i andra människor? Eller kanske snarare i att samtala med andra. Att fråga och jämföra och tänka och tolka och fundera ....Jag kan liksom inte sluta kommunicera. Jag vill reda ut och leta sanningar och förstå. Till slut är både hjärnan och kroppen utmattade igen.

Puh. Ska nog satsa på antingen eller. Antingen social samvaro - och då i korta stunder - eller vila och inre själavård ... Inte allt på en gång.