Ska försöka summera dagen innan jag lägger mig.

Jag sov dåligt förra natten - det blåste - och var vaken när klockan knäppte (jag hade missat attt ställa den på ON, så den ringde inte) klockan halv sju. Var tvungen att gå upp så tidigt om jag skulle hinna tilll min terapitid kl 10.00 Jag var helt slut och ringde återbud istället. För första gången.

Det här gjorde jag bra idag:
* Jag avbeställde min tid hos terapeuten och tog det lugnt hemma istället.
* Jag började plocka i ordning alla förrådsprylar i de blommiga nyinköpta kartongerna från Ikea och lösgjorde på så vis fula flyttkartonger som har stått och skymt utsikten och nu ska lånas ut till sonen.
* Jag har inte förebrått mig för att jag inte promenerat, utan tillåtit mig att ta det lugnt inne.

Jag är tacksam över:
* att jag kan hålla mig på avstånd från deppigheten
* att det finns så många vänliga VÄNNER ute i bloggvärlden
* att jag kan glädjas åt det sköna, t ex blåbärsris i ett krus
* att jag har det så bra i mitt Fru Fundersamhus med min Herr Fundersam.

Jag behöver hjälp med att:
* lära mig att vara mer ordningsam med rutiner igen
* påminna mig ständigt om att bara göra det jkag mår BRA av
* komma ihåg att inte sitta för länge vid datorn.

Nu ska jag sova göra en avslappningsövning och sova gott.

God natt alla!

Idag har grannflickan hälsat på och "hjälpt till" med olika grejer. Bland annat att äta pepparkakor som fanns kvar. Och så har hon sjungit vackra sånger för mig.

När jag satt vid datorn en stund, hörde jag henne ropa:
- Hur många trådar tycker du att jag ska klippa bort?

Hon hade stickat ett varv på en av mina babykoftor och tyckte att det blev lite trassligt ...

Hon kan nästan allt, den där Lotta!
Fy Farao, vad hon e finurlig!!

Titta bara på denna bild! Jag skrattar gott när jag ser den.

Välkommen i tant-ligan!!!!

Jag har varit mycket effektiv i mitt liv.

* På jobbet skrev jag listor varje dag och bockade av.
* Hemma skrev jag scheman för alla familjemedlemmars aktiviteter utanför hemmet - pianospelning, gymnastik, kör, fotboll, ridning, tjejgrupp, föräldramöte, kvartssamtal, fredagsöl, kundträff ...
* Och lista på allas åtaganden inom hemmet (matlagning, tvätt, städning etc). Så fick alla fylla i maträtter de planerade att laga på sin matdag.
* Och jag skrev listor på vem som lånat hur mycket pengar och när det betalades igen.
* Jag hade även listor på vilka jag skulle ringa och skriva till.
* Dessutom snickrade jag ihop semesterscheman för styvfamiljen med alla dess grenar och kombinationer under sommarloven ...
* Listor inför inköp i affär skrev jag.
* Listor på alla som skulle få julkort.
* Listor vad som skulle packas inför resan till sommarhuset ... eller besöket hos släktingarna.

Sådär höll jag på.

Med åren blev arbetslistorna på jobbet bara längre och längre, trots att jag prickade av fler och fler uppgifter varje dag. Hade jag hunnit med tjugo punkter på en dag, kändes det ändå som ett misslyckande, eftersom det fanns femton punkter kvar på listan.

Men jag hade koll. Stenkoll.

Sedan kollapsade jag.

... på olika bloggar, och blir nyfiken på vad ni alla tror och vet om ämnet. Därför har jag en ny omröstning om det.

Vandrar själen in i en ny kropp efter att den lämnat den förra? Och hur många gånger kan den i så fall vandra? Varför minns en del och andra inte, att de funnits i liv tidigare? Och kan man vara medveten om att man ska vandra vidare och veta var man ska hamna?

För Fru Fundersam, som inte vet något om sådana här frågor, är det lite spännande att höra från er, vad ni vet. Kommentera gärna. Och var med i omröstningen.

Ungefär 3/4 (räknade jag rätt nu?) av de 27 personer som svarade på min middagsfråga, äter mat tillsammans med andra.

Äter du middag tillsammans med andra?
Nej, jag lever ensam och har oftast aldrig gäster. Inte heller går jag ofta bort. 18.5 %
Nej, i vår familj äter var och en olika tider 3.7 %
Nej, jag vill äta ifred 3.7 %
Ja, jag lever själv, men ser ofta till att äta tillsammans med andra 7.4 %
Ja, i vår familj äter vi oftast middag tillsammans 63 %
Ibland. Jag skulle vilja oftare. 3.7 %
Jag äter aldrig middag 0 %

... på tillvaron. Då kan du få inspiration här.

(Norpade länken från ulmus .... )

Det kom så många kommentarer på förra respektinlägget som handlar om barn, så jag känner att jag måste skriva ett extra inlägg om det.
Jag tänker på att det ingår i bemötandet av barn att också respektera deras känslor av sorg, ilska , ledsenhet och andra s k "negativa känslor". Men inte förstärka dem. Alltså bekräfta - jag ser att du är ledsen .... jag förstår att du blir arg .... - men ändå vuxet leda framåt mot något annat, när barnet fastnat i "gnälligt beteende".

Det är balansgång som kräver inkännande respekt.
Jag tror att det bästa man kan göra är att själv hålla sig lugn och inte gå in i barnets förtvivlan. Att känna tydligt vem som är vuxen = trygg & vänlig!