Tja.... Vad tycker du? (Bilden lånad från Carl Fredrik Holtermanns blogg)

Det finns en blogg med många bildjämförelser, där man kan få sig ett och annat skratt. Här är den.

Lyssna på texten (Allan Edvalls) och njut:
Stefan igen

Jag läste den i papperstidningen i lördags. Historien om en man som styrs av sin passion.

Läs den här!

Du kommer att må bra och le stort efter att ha läst artikeln.

Jag har för en stund sedan lagt en kommentar hos Ulmus (den är inte publicerad ännu, när jag skriver här) och känner att jag vill utveckla mig här också. Så debatten pågår på många ställen samtidigt ....

De som styrs av hederskultur har enligt mig ett orättvist och icke uppbyggeligt sätt att se på MÄNNISKOR och människors VÄRDE. Det vill säga att jag tror inte på hämnd och att man ska hämnas. Att man styras av prestige. Att man styrs av att BILDEN av mig själv och min familj ska vara snygg utåt. "Ingen ska komma och säga att jag inte var karl för min hatt ...."

I denna kultur handlar det också om att upprätthålla ordningen med MAKT. Inte minst könsmakt. Kvinnor offras grymt och utan tvekan.

Jag vill inte att detta ska vara rådande någonstans i världen.

Men, jag vill att vi ska tänka efter, innan vi viftar glatt med vår svenska flagga.

Jag vill visst gärna hissa svenska flaggan och vara svensk, men världen är inte sådan som den varit längre. Vi är inte nationalister på samma sätt som förr. Vi lever med öppnare gränser nuförtiden och då ingår det att ta till sig och förstå även andra sammanhang än de gamla egna i vårt eget land.

Det var förresten inte längesedan som männen bestämde helt och hållet över kvinnor och barn även i detta land. Och vi har också en historia i hämndtänkande.

Ännu idag, är vi inte på något sätt perfekta.

Självklart ska skolan som samhället i övrigt styras av demokratiska principer. Självklart talar vi svenska som huvudspråk i Sverige. Självklart ska det vara studiero i skolan. Självklart tillåter vi inte att flickor dödas för att de retat upp sin far, eller "skämt ut" familjen.

Men det betyder inte att vi kan skylla allt ont på invandrare i stort. Herregud! Nyanser behövs i tänkandet.
Titta på hur kommunalgubbar styr med svågerpolitik i vårt land. Plattar till eller blundar för de svaga. Titta på hur det sparas in på medel till dem som behöver stöd.

Jag tror att det behövs mer resurser och mer MEDMÄNSKLIGT tänkande i skolan. Och i samhället. Och det gäller ju alla.

Vi kan bara börja med oss själva. Att tänka medmänskligt och sträva efter att hantera problemen på en medmänsklig nivå.

Vi kan inte heller lösa något genom att HÄMNAS.

Ja, för så kanske det blir.
Stämpel: DUKTIG
Stämpel: DÅLIG
För hur ska man annars tolka att skolminister Jan Björklund vill riva upp förbudet att ge små barn betyg?

– Föräldrar har rätt till en tydlig information om hur det går för deras elev i skolan. Jag tycker att utvecklingssamtal är bra, men jag vet också att många föräldrar tycker att man också vill ha skriftlig information, därför att den också är ännu tydligare. Det blir möjligt att införa det från första juli i år, säger skolminister Jan Björklund.
Läs mer här

Fru Fundersam tycker att det är ONÖDIGT att vuxna ska "recensera" barnen när de är så små.

Hjälp barnen att utvecklas och lära med lust istället!

Jag tycker
... att det spännande att blogga.

För i och med att jag skriver, blir jag tydligare. På gott och ont. Men mest på gott. Jag ser ju mina suddigheter och luddigheter och operfektheter och kan välja vad jag vill göra åt detta. Acceptera eller ändra.

Skriver jag "utan skyddsnät" (som jag läste på en annan blogg)?

Berättar jag allt? Hur mycket kan man utläsa mellan raderna? Vill jag att mina läsare ska läsa mellan raderna?

Frågor som bloggare ställer sig. Jag tänker, att jag skriver ungefär så mycket som jag kan prata med vem som helst om. (Nästan vem som helst.) Alltså, jag försöker att inte skriva sådant som skadar mig själv eller någon annan.

Men alla har ju olika gränser. Det är svårt att veta hur läsare till ett inlägg uppfattar texten. Och det kan vi ju aldrig styra heller.

Verkligheten fullbordas i mötet.
Alla olika verkligheter ...

Nu är det en favvisroman som radioföljetong!
Margaret Atwoods Kattöga.

Om du inte har läst den, så passa på att lyssna på radions P1. Om flickor - som både är kompisar och elaka ...
Och hinner du inte passa tiderna så går det att lyssna genom webben. Se min länk Lyssna igen, till höger på bloggen, och klicka dig till P1 och Radioföljetongen.

Här kan du läsa mer om vad romanen handlar om.