Har du gått upp i vikt under julen?Så frågade jag i min förra omröstning. Och det visade sig att 33,3 % inte hade en aning. 40 % hade gått upp och 20 % vägde som vanligt. 6,7 % hade gått ner.Hmmmm... jag tror nog att de flesta gått upp. Men det är väl bra om man inte gör för stor sak av det. Vikten är inte så viktig. 15 personer röstade. Tack, tack!

Jag fick ett mail från en vän, som vi besökte häromsistens. Vi hade varit där på en mycket trevlig middag och vid bordet satt fem medelålders vuxna, ett vuxet barn och en pojke.

Min vän berättade i mailet att hennes tolvårige son också tyckt om kvällen och sagt till henne dagen därpå:
"Mamma, det är roligare hemma, när ni får vänner på besök, och då ni inte är så många, för då kan ni sitta och prata vid bordet, och det blir såna där djupa samtal."

Att äta middag - det är inte bara att äta.
Eller vad tycker du?

Svara gärna hur du brukar äta middag, i min nya omröstning!

Livet är som en trädgård
och vi kan välja att odla lyckan.
(ur Sluta kämpa - börja leva! av Sanna Ehdin)

... tänkte jag tipsa om en ny blogg som jag hittat. Den heter Kristinas Kastruller och där kan vi hitta NYTTIGA recept. Vad säger du om det La Famiglia?

För att vi ska må bra på jobbet behövs det också bra ledare. Chefer som ser och förstår vad som är dåligt och vad som är bra för arbetstagarna, hur man sätter upp regler och mål och hur man återkopplar. Chefer som vågar ta itu med konflikter.

I Sverige kan vi som bekant, efter nyår inte längre komma in gratis på alla museer. Tyvärr, säger Fru Fundersam, som menar att det är viktigt för alla att få möjlighet att möta historia, olika kulturer, konst och frågeställningar på museer.

Bättre lär det vara ute i Europa enligt DN:s artikel idag.

Vissa är mer sårbara:
De tror att allt kan göras bättre än bra.
De kan inte sätta gränser.
De kan inte sluta jobba.
De tror att de inte duger om de inte anstränger sig ännu mer.
De klarar inte av att göra misstag.
De har SJUKNÄRVARO på jobbet.
De presterar och presterar ...
Och duger aldrig inför sig själva.

SYMTOM:
Så får vi sömnsvårigheter,
trötthet som inte går att vila sig ifrån,
problem med huden, magen, huvudet ...

Kroppen försöker varna oss!
Men så försöker stresshormonerna att göra oss okänsliga inför hunger, törst, behov av vila ....
och vi kör på utan återhämtning.

Efter ett-två år av detta "supermänniskobeteende" smäller det. Vi går in i väggen.
Ett symtom från vårt gränslösa samhälle.

Vem som helst kan brytas ned i detta samhälle som premierar prestation så mycket. Akta er!!!!

Det är ett bra ord tycker jag: inbillningsfriska.

Jo, för det är väl det vi var en gång, alla vi numera "utbrända" eller på annat sätt långtidssjukskrivna. Vi som gick till jobbet fast vi var förkylda eller hade feber. Vi som ville vara duktiga och inte slarvade. Vi gjorde jobbet till en drog, för att glömma bort att känna efter hur vi hade det i själva livet. Vi kanske egentligen inte blev sjuka av jobbet, utan av att vi inte klarade av oss själva - vår roll - i livet.

Jag lyssnar just nu på ett program om inbillningsfriska. Du kan lyssna här. Klicka där på Kropp och själ, tisdag 9 januari 2007 10:03