Det viktigaste för en människa - är inte det att bli respekterad? Att bli bemött som en like, som om man är lika mycket värd som alla andra.

Jag undrar hur många som alltid känner sig fullt respekterade i sin kontakt med myndigheter, banker, läkare, försäkringsbolag ...

Och jag undrar vad det beror på att man inte känner sig respekterad (om man nu känner så).

Beror det på att någon är känslig, eller på att somliga myndighetspersoner och tjänstemän ser ner på den svage, den behövande, den som är aningen olik, den som är utan arbete eller pengar, den som börjar bli till åren, den som för tillfället inte är alldeles självgående?

Förmodligen finns inget säkert svar. Förmodligen kan det vara olika orsaker till att känslan löses ut hos den som inte känner sig respekterad. Men är det inte konstigt ändå, att vi tycks glömma att alla är medmänniskor?

Alltså datorn.Den är segare än tuggummi just nu och kopplar ur sig från nätet gång på gång.Åker en sväng till min ettårige sonson istället. Han är ingen seg gubbe.

Kände nyss hur det skakade till konstigt i en muskel på höger lår. Jag är så van vid "muskelvärk och ledvärk", så jag reagerar snart inte längre på svagt molande smärta eller spänningar ... Men så kom jag till sist på vad det var ...

Har fått en ny mobil av min k. make. Det var ju han som ringde till mig och eftersom jag sitter här med musiken på hög volym i datorn, hörde jag inte musiken från telefonen, som låg och skakade i fickan.

Dagens första flabb!

Jag vet inte, men jag kan ibland tycka synd om Mona Sahlin. Hon är alltid lojal och beredd att ställa upp. När alla andra tackar nej, inför det omöjliga ... då står hon kvar.

Är hon stark nog? Eller kommer hon att gå rakt in i väggen? Och få skit över sig, igen ...

Åh, världen är orättvis, kan man tycka.

Men lycka till Mona, om du verkligen vill detta! Du kanske är just så stark som det behövs att man ska vara.

Jag läser just nu en massa böcker samtidigt. Barnböcker, romaner, hälsoböcker ... Och kan inte låta bli att låna mer på biblioteket, hela tiden. Igår handlade jag dessutom två romaner för sammanlagt 50 kronor. Obotlig lust!!!!

Började i alla fall läsa i Mia Törnbloms bok "Självkänsla nu!" om hur låg självkänsla yttrar sig. (Gissa om man kan känna igen sig!) Hon skriver om vikten av att lära sig att bekräfta sig själv för att få en god självkänsla.

Precis som "själens dagbok" som jag skrev om tidigare, menar hon att man kan skriva dagbok varje kväll och sammanfatta hur man upplevt dagen: De första tre rubrikerna är just "Bra" "Tack" och "Hjälp".

Hon skriver att det är viktigt att formulera vad man är tacksam för att man har. Just för att vi också ska kunna bli nöjda med det vi får. Om det är riktigt eländigt och man inte kan komma på något alls att vara tacksam för, kan man ändå skriva: "Tack för att den här jävla dagen äntligen är över."

Jag antar att det handlar om att öva sig på att se positivt på livet och släppa självcentreringen lite.

Det där med hjälp, blir mer som en ritual: Hjälp mig att välja... Hjälp mig att acceptera att...Hjälp mig att orka kliva upp ...

Jag får läsa vidare och se hur hon menar.

Det är kul att fylla på med olika människors idéer om hur man kan se på livet och sig själv. Det går ständigt att lära sig något nytt.